Politiker som sextrakasserar eller fifflar med bidrag mår dåligt när de avslöjas och hamnar på löpsedlarna för att inte tala om alla våldtäktsmän och mördare som beklagar sig över hur dåligt de mår. En yrkesgrupp som verkligen kan konsten att spela ut må dåligt-kortet, för att om möjligt reparera sina klienters skamfilade rykte, är försvarsadvokaterna.
I december 2017 dömdes två bröder i tingsrätten till långa fängelsestraff för ett stort antal grova våldtäkter mot barn. Polisen hade vid en husrannsakan hittat tusentals bilder med barnpornografiskt innehåll i brödernas datorer.
Den ena broderns försvarsadvokat konstaterade: ”Min klient mår mycket dåligt”.
Peter Madsen, dömd till livstids fängelse för mordet på Kim Wall, hade också problem med sin mentala hälsa, inte för att han mördat och styckat en person, utan på grund av polisutredningen som följde efter gripandet. Madsens försvarsadvokat informerade media om att ”min klient är väldigt påverkad av fallet”.
Gärningsmännen och deras juridiska ombud reducerar psykisk sjukdom till någonting trivialt, ett verktyg man kan använda när det börjar osa hett. Men kan inte en brottsling må dåligt trots att han eller hon mördat, misshandlat, rånat eller våldtagit? Visst, vissa gärningsmän är säkert ångerfulla men ofta verkar det mer handla om att förövaren ser sig själv som ett offer istället för tvärtom. Och i Sverige tyder påtagligt många straff på att domstolarna tar större hänsyn till gärningsmannen än offret. Nyligen dömdes tre män för en grov gruppvåldtäkt på en lekplats i centrala Stockholm. Förutom fängelsestraff dömdes alla tre till utvisning men en av de tre männen fick utvisningen upphävd av hovrätten eftersom han på grund av sin psykiska ohälsa var ”sårbar” i hemlandet.
Den politiska varianten på må dåligt är naivitet, en egenskap många politiker över hela den politiska skalan ofta hänvisar till. Ett av många exempel är det tal som statsminister Stefan Löfven höll 2015 med anledning av att Sverige höjde säkerhetsläget från nivå tre till fyra på grund av terrorhotet.
”Jag måste tyvärr ändå säga att Sverige nog har varit naiva i det här avseendet. Kanske har det varit svårt för oss att acceptera att det i vårt öppna samhälle mitt bland oss finns människor, svenska medborgare, som sympatiserar med mördarna i IS. ”Notera att statsministern inte säger att han eller regeringen varit naiva utan Sverige.
En beslutsfattare kan ju inte gärna spela ut må dåligt-frikortet när det är uppenbart att ett omdömeslöst beslut fått ödesdigra konsekvenser. Då framstår personen bara som svag och konturlös. Därför tycks naivitet fungera betydligt bättre, för en naiv person framstår ju som mänsklig och folklig. Man menade ju bara väl, trots alla varnande röster. Det finns en gemensam nämnare mellan gärningsmannen som lider av dåligt mående och den naiva politikern; båda vägrar erkänna sin skuld och ta ansvar för sina handlingar.
Konsekvensen blir alltför milda domar för grova brott eller att till exempel våldsbejakande islamister inte kan dömas för samröre med eller medlemskap i terrororganisationer på grund av en bristfällig lagstiftning. Enligt en rapport från BRÅ, Brottsförebyggande rådet, från förra året fortsätter allmänhetens tillit till rättsväsendet att sjunka. Förtroendet för åklagarna är nere i 44 procent och motsvarande siffra för domstolarna är 47 procent, samtidigt som politikerföraktet växer.
När varningslamporna blinkar finns det inte längre någon plats för naivitet vare sig från rättsväsendet eller från politiskt håll.
Stefan Krakowski
Fotnot: Stefan Krakowski är aktuell med boken ”I psykiatrins tjänst-en svensk läkares memoarer”.