Jag vill heller inte önska mig något och på det sättet belasta pappa, jo jag tänkte faktiskt så. Pappa kunde aldrig hålla julklapparna hemliga då han själv var helt uppfylld av det han köpt. Han pratade på om klapparna och jag förstod mycket väl vad jag skulle få men spelade alltid förvånad. Pappa var ljuset i mitt liv. Nog var jag intresserad av mycket och saknade inte alls lust men pappa var min enda trygghet och ibland min stora otrygghet.
Min fru tänder det tredje ljuset och det slår mig, om än varsamt, att hon så länge varit ett ljus i mitt liv. Vi behöver ljus i olika former både för att orka med vardagen och för att finna längtan i oss. Att vara någon annans ljus då och då är stort och få av oss orkar alltid vara ett sådant ljus. Varje förälder är av självklarhet ett ljus för sina barn, eller förväntas vara, en del förmår väldigt sällan. Ibland förmår pedagoger i skola, förskola och på fritidsgårdar var sådana ljus för något barn eller ung som verkligen behöver det där ljuset. Många kan berätta om hur avgörande somliga pedagoger har varit under uppväxten. Det är viktigt att i våra verksamheter möjliggöra just detta, det behöver finnas utrymme i det uppdrag som formuleras.
I bistra tider letar många nästan desperat efter ljus. För en del kommer sökandet att handla om prylar, resor eller annat påtagligt konkret medan det för andra handlar om kärlek eller kanske tro. För en del ligger det närmre tillhands att fly mörkret än att söka ljuset. Ingen tror väl att ljuset finns i alkohol och droger men nog finns i berusningen någon sorts flyktväg. Sedan finns dom som själva och ihop med andra försöker förändra saker till det bättre och i den handlingen finner något sorts ljus.
Nog är det lätt att gå vilse i förhållande till allt det skrämmande och hotfulla i världen. För oss vuxna och för våra barn. Utan trygghet förmår vi inte, kan vi inte, växa som människor. Barn som levt alltför länge i otrygghet kommer att bära det såret länge. Barn utan trygghet går sönder eller förhärdar sig. ”Jag bryr mig inte” kan någon säga och det kan låta hårt men är egentligen bara trasigt. Ju äldre barn blir ju svårare får vi vuxna att se det sårbara värnlöst vilsna barnet när det hettar till. Tar vi inte hand om våra barn och ger dom sammanhang och trygghet blir dom till sist till sten! Ändå är det som om vi inte förstår!
En tränare från fotbollsspelarens Mbappès barndomsklubb berättar att klubben inte försöker skapa stjärnor utan ett sammanhang och en möjlighet att skapa goda medborgare. ”Titta” säger han, ”barnen kommer hit en timme före träning för att dom älskar sin tränare och klubben, det ger oss möjlighet att påverka dom”. Klubben är ett ljus och en trygghet för många barn. Alla behöver vi ett sammanhang och alla behöver vi bli sedda. Barn behöver inte perfekta liv men utan någon form av trygghet kommer dom inte att blomma!
Frinavets fritidsgård och säkert fler gårdar skapar sammanhang och trygghet för många ungdomar. När Hagebyhus fritidsgård firade barnkonventionen var ungdomarna delaktiga och tro mig det lyste om dom! På samma sätt behöver skolor skapa delaktighet och sammanhang vilket är tillgodo för alla barn och livsavgörande för en del!
Pappa såg till att jag inte blev till sten. Hans kärlek räckte och när han själv hade svårt att orka kunde jag ge tröst. Jag tände alltid det andra och fjärde ljuset minns jag. Ljuset i mig tände du pappa!