Kulturkrönika
För några dagar sedan kom slutet på en era. Skådespelaren Olivia de Havilland gick bort i den aktningsvärda åldern 104 i sitt hem i Paris. Hon har i många år varit den av alla skådespelare från klassikern "Borta med vinden" som funnits kvar i livet. Nu när hon gått bort finns det blott en enda kvar, Mickey Kuhn som spelade hennes son Beau finns fortfarande i livet (en marginell roll). De som hade de största rollerna gick bort i relativt tidiga år. Vivien Leigh, Clarke Gable, Leslie Howard, Hattie McDaniel. De Havilland hann vara pensionär nästan lika länge som hon arbetade.
De Havilland är det enda syskonparet som vunnit Oscar-statyetter för skådespeleri i huvudroll. Hon och systern Joan Fontaine har båda prisats med det mest åtråvärda inom sina professioner. Den som vet något om Olivia de Havillands privatliv vet också att fejden med lillasyster Joan är bland det mest omtalade i deras liv. Redan som barn var systrarna i luven på varandra. Enligt Charles Higham som skrivit biografi var Olivia besviken på att få ett syskon. Joan i sin tur var väldigt frustrerad över att mamman favoriserade Olivia.
Den äldre systern ska ha rivit sönder sina kläder som Joan skulle ärva, man kan undra var mamma var i allt detta. Fadern övergav familjen tidigt och senare under uppväxten hade döttrarna en stabil styvfar som var väldigt strikt. Joan var som barn ofta sjuk vilket gjorde deras mamma överbeskyddande. Mamman odlade även myten om Olivia som kunde göra allt och Joan som inte kunde. Något som märktes i bådas sätt att vara där Olivia hade en mjuk och vänlig aura men lika lätt kunde spela hänsynslöst medan Joan hade en mer skör utstrålning. Med det sagt blev båda systrar välkända och frekvent anlitade skådespelare så det gick inte direkt någon nöd på dem. Varför de hette olika har ingenting med giftermål att göra. Deras mor ansåg att Joan inte skulle använda familjenamnet eftersom Olivia redan var skådespelare och inte skulle överskuggas. Fontaine är styvfaderns efternamn.
1942 ställdes de väldigt konkret mot varandra när de båda var nominerade för Oscar för bästa kvinnliga skådespelare. Joan vann för "Illdåd planeras?" medan Olivias nominering var för "Natten är så kort...". De Havilland skötte mottagandet med takt genom att glädjas för att familjen fick en Oscar medan Joan ska ha avvisat sin syster när hon ville gratulera henne. Åren därpå förbättrades inte situationen av att Joan öppet talade illa om Olivias man. Efter Olivias skilsmässa med den mannen hade systrarna en bättre period men freden höll inte för evigt.
Meningsskiljaktigheter kring deras mammas cancerbehandling fick fejden dem emellan att blossa upp igen. Faktum är att de två systrarna aldrig blev några riktiga vänner vare sig före eller efter moderns bortgång. När Joan gick bort 2013 skötte Olivia det med elegans, men utan någon särskild öppenhet kring hur hon kände. Ingen av systrarna var egentligen särskilt öppna med orsakerna kring sin konflikt.
I sitt långa liv fick Olivia de Havilland uppleva mycket ont och gott. På den mörka sidan bör nämnas att hennes son gick bort redan vid 41 års ålder.
Bland hennes filmer, förutom "Borta med vinden", vill jag särskilt rekommendera "Arvtagerskan" med Montgomery Clift, "Gentleman efter midnatt" med Leslie Howard och Bette Davis samt "Ung kärlek i Florens".