En 30-årig man åtalas för att han på ett vandrarhem nära centrum i Norrköping den 31 mars i år ska ha knivhuggit en man i 80-årsåldern så illa att han den 17 april avled av sina skador. Mordförsöket, som senare alltså omvandlades till ett mord, blev knappt uppmärksammat i lokaltidningarna.
När jag nu har läst det 423 sidor långa förundersökningsprotokollet, som blev offentligt då åklagarna lämnade in sin så kallade stämningsansökan till tingsrätten, så kan jag i viss mån förstå att fallet inte blev så omskrivet. Ytligt sett var det inget spektakulärt eller extra uppseendeväckande med händelsen. Inga intriger, inga pengar, ingen flärd, inga kända personer, inga gängkriminella, ingen försvunnen gärningsman; ingenting. Ytligt sett såg det ut som ett fyllebråk som spårat ur. Men det var det inte.
Föreståndaren på vandrarhemmet säger i ett förhör ett par veckor efter mordförsöket om offret att "Jag kan inte se att man kan göra en sådan sak mot en sån människa. Han är alltid glad. Det är en gammal farbror som är jättesnäll." Liknande omdömen om mordoffret kommer från andra personer som förhörs i Förundersökningsprotokollet. Mannen kunde nästan ingen svenska. Han hade bott på vandrarhemmet från och till i många år. Ibland bodde han hos en dotter i Norrköping, ibland hjälpte kyrkan till med rum och mat men för det mesta var det vandrarhemmet som gällde.
Den misstänkte gärningsmannen kom till vandrarhemmet i början på februari. Man hade ringt från psykiatrin och frågat om det fanns en plats för honom eftersom han skulle skrivas ut och var bostadslös. Föreståndaren var tveksam. "Vi har dålig erfarenhet tidigare av att vi tar in gäster från kommunen med missbruk. Det är svårt att få det att fungera om man blandar gäster med gäster som har pågående missbruk. Vi har varit väldigt restriktiva med gäster för att det ska fungera. Vi har rutin att ställa frågor, om man har pågående missbruk, stabilt psykiskt bland annat. Då svarade psykiatrin att det är inga problem, han har inga pågående missbruk, är snäll, gör rätt för sig. De lovordade att det var en bra kille. Han kommer till oss, checkar in, personalen upplever honom relativt normal och godkänner att han får checka in. (--) Han gjorde rätt för sig och betalade för en månad."
Förundersökningsprotokoll är mycket intressanta och lärorika att läsa. De går att läsa som mycket detaljerade socialreportage från samhällsverkligheter som man annars sällan eller aldrig kommer i kontakt med. Förundersökningsprotokollet från vandrarhemsmordet är inget undantag. Utöver att teckna bilder av vem den misstänkta gärningsmannen är och av vem mordoffret var så finns ett stort antal förhör med boende och personal på vandrarhemmet och med poliserna som först kom till brottsplatsen, med poliserna som följde med ambulansen till Vrinnevisjukhuset och med poliserna som kom till Universitetssjukhuset i Linköping då mordoffret dött.
Människorna som framträder i Förundersökningen är av alla de slag. Vittnesförhören domineras av människor som bodde på vandrarhemmet då mordet begicks. Enligt vad föreståndaren på vandrarhemmet säger i ett förhör så var 90 procent av de boende byggnadsarbetare från Polen och andra östländer: "De sover, äter och arbetar".
Det sociala livet på vandrarhemmet var kort sagt inte särskilt utvecklat. De flesta arbetade och sov. Andra gäster höll sig undan av sina egna skäl. I alla förhör jag läst med de boende är det ingen som säger att de har sett mordoffret och den misstänkte mördaren ens säga hej till varandra.
Knivöverfallet var över på några få sekunder. Vittnen säger att de hörde dunsar och senare skrik. Offret ringde till en anhörig efter attacken och den anhörige skyndade sig ut. Då låg den gamle mannen på golvet i en blodpöl. När ambulansen kom fram till Vrinnevisjukhusets traumarum med honom noterades det i journalen att offret hade ett "50-tal stickskador där samtliga skador sitter över bröstvårtorna."
Förundersökningsprotokollet innehåller i stort sett allt. Undersökningar av blodspår, vittnesförhör, skisser och fotografier från brottsplatser, förhör med misstänkt gärningsman, förhör med människor som haft relationer med mordoffer och gärningsman och allt och mer därtill. Här finns de bevis och omständigheter som åklagaren anser håller för ett åtal. Men det innehåller också så mycket mer. Här finns bilder av ett Norrköping som många inte har en aning om.