Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Nilsoves Glimtar: Mästerskap i hudfläckar

GO´MORRON! Jag bekänner. Jag är ingen fläckfri person.

En fläck skiljer sig från de andra. Den upptäckte jag för ungefär ett år sedan, skriver Nilsove Magnusson i dagens Glimtar.

En fläck skiljer sig från de andra. Den upptäckte jag för ungefär ett år sedan, skriver Nilsove Magnusson i dagens Glimtar.

Foto: Jörgen Hagelqvist

Krönika2020-01-25 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Inte på så sätt att jag har kriminella anlag och är känd av polisen. Och jag känner inte till att jag har några prickar i belastningsregistret. Däremot har jag mängder av fula, snälla, och elaka fläckar och prickar över större delen av kroppen.

Rygg, bröst och armhålor är mest drabbade. Fläckarna är av olika storlek och färgerna varierar mellan bruna, svarta och röda i olika nyanser. Merparten är av kategorin snällare slaget, alltså inte cancerfläckar. De två största och mörkaste under armhålorna fick jag i höstas hjälp på Hudkliniken med att avlägsna. De störde mig främst i duschen när jag skulle sköta min hygien. Nya fläckar kommer ideligen. Om det fanns ett svenskt mästerskap i antal fula kroppsfläckar skulle jag ställa upp. Jag kanske inte skulle knipa guldmedaljen, men en annan medaljvalör skulle jag nog kunna konkurrera om.

En fläck skiljer sig från de andra. Den upptäckte jag för ungefär ett år sedan och den sitter på ett olämpligt ställe i de nedre regionerna (den kluringen klarar ni nog utan att jag nämner namnet). ”Vävnadsprov har visat en begränsad skivepitelcancer”, var beskedet jag fick från överläkaren på Urologen. På torsdag opereras jag. Nu är även jag, precis som många, många andra svenska män och kvinnor, inne i cancerkarusellen. Cancer är en lömsk sjukdom. Den gör inte ont i förstadiet och detta gör att man inte tidigt nog tar alla fläckar på allvar. Jag känner mig, än så länge, inte sjuk och jag tror inte att jag ser sjuk ut. Återstår att vänta in ett besked i vårdagarna.

Vår och höst påminner den här konstiga vintern mest om. Nu skulle små barn och skolelever upp till mellanstadiet(de som är äldre bryr sig väl bara om datorn och smarta telefoner) åka pulka, kälke och skidor och tumla om av hjärtans lust i vacker snö. Men snön saknas. För deras skull hoppas jag den finns till sportlovet nästa månad. Man har ju varit barn och tonåring själv och minnena av snövintrarna i Valdemarsvik på 1950-talet finns kvar.

Det milda vädret lägger krokben för växt-, djur- och fågellivet. De invaggas i tron att våren är nära. Janne Andersson ringde mig och talade om att han sett svampar vid ett av de nyplanterade träden på gången upp till Risinge kyrkas huvudport. Svamp i januari hör inte till vanligheterna. Ett 30-tal bruna svampar av olika storlekar satt som klistrade vid varandra. 

Janne tog hjälp av de i svampskogen bättre bevandrade Jan Dorell och Sven-Erik Pettersson, vilka kom fram till att svampgruppen är en ostronmussling, en ätbar svamp släkt med den mera kända ostronskivlingen. Ostronmusslingen är en höstsvamp som kommit upp så här tidigt på nya året på grund av den milda vintern. Ostronmusslingen, som odlas på ett ställe i Halland, säljs på Coop Viberga och kostar 159 kr kilot. Janne Andersson funderar på anrätta en smakbit.

Åtminstone någon gång så här års brukar Dunderbacken få besök av en stor flock sidensvansar. Strax före jul såg jag en flock sitta i tre björkar på vårt bostadsområde. Jag hann knappt börja räkna dem förrän de som på en given signal lyfte och flög i väg. Jag uppskattar att det var över hundra sidensvansar.  Det är en grann fågel, kakaofärgad och med sin karaktäristiska tofs på huvudet. De får gärna komma oftare och stanna längre än 15 sekunder.

Jag kom till Finspång våren 1966. Under alla år har det varit en stor kommunal julgran på Bergslagstorget. De flesta åren har julen dansats ut där på Tjugondagknut. Men innan 1966? Hur många år har granen stått där? Vilket år inleddes traditionen? Om någon minnesgod Finspångsbo har järnkoll på det, så hör gärna av dig. Det skulle vara roligt att upplysa läsekretsen om det.

 I november lagades potthålen utanför Dunderbackvägen 17-21. I år hoppas jag att de stora och djupa hålen intill Kockens gatukök vid Ekkällan åtgärdas snabbt. Kockens har goda måltider. Synd, om både dem och bilburna kunder att behöva dras med en så undermålig p-plats.

Det var en riktigt klurig kluring senast. Det tyckte inte bara de som inte kunde lösa den, utan också de som lyckades. Romakloster (dryck+vokal+byggnad) på Gotland var svaret och nöten knäcktes av dessa: Leif Östberg/Regina Andersson, Rose-Marie Karlsson, Krister Ståhl, Bill Persson, Lars-Göran Alvarsson, Gudrun Bengtsson, och Ruth Snabb i Finspång, Birgitta Nilsson och Anne-Marie Karlsson,  Sonstorp, Frukostbordsgruppen på Hällestadgården,  Gösta Hultmark, Ljusfallshammar, Yvette och Ronny Ripskog, Katterum, Göran Bergljung, Torsten Heimstrand, Norrköping, Jan-Olof Ek, Kolmården, Gun-Britt Holmgren, Linköping, och Allan Carlsson, Norrtälje.

Hasse Persson, Norrköping, har åstadkommit den nya ortskluringen: Gammalt fartyg+island+trång farled. Svarsalternativ är 070-413 14 62 eller ett sms.