Jag har aldrig föraktat eller sett ner på människor som har det svårt, tvärtom vill jag påstå att jag ömmar för den skara som hamnat i trångmål och besvärligheter. Vad anbelangar små sår, så har jag inte direkt föraktat dem, snarare bagatelliserat dem.
Det har jag fått sota för några gånger. Senast Annandag påsk. Så gott som hela dagen tillbringade jag på akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset. Orsaken ligger cirka tre veckor tillbaka. Jag höll på att skala potatis och plötsligt slant jag med skalaren. Höger tumme råkade illa ut. Ena sidan blödde det på, den andra hade jag skrapat så det såg ut som en rasp gått fram för vilt. Jag plåstrade om såret, men brydde mig inte om den raspiga sidan.
Lördagen före påskveckan började det bulta i tummen och en röd strimma syntes på armen, ett tecken på en begynnande blodförgiftning. På natten fick jag frossa och när jag såg mig i spegeln var ansiktet betydligt blekare än vanligt. Via 1177 och en sjuksköterska på Region Östergötland hjälptes jag till en tid på Närsjukvården i Finspångs söndagsjour. En stelkrampsspruta och en penicillinkur sattes in. Så gick det en vecka utan någon förbättring. Det gick i stället åt motsatt håll. Tummen blev blåare och rödare och svullnade upp till nästan dubbla storleken. När tummen började likna en ballong och skinnet sprack, gav jag upp och en snäll kompis gav mig snabbt skjuts in till akuten i Norrköping.
Efter fyra timmars väntan på en brits virvlade en käck, glad och pratsam ortopedläkare in genom dörren. Hans sätt imponerade och jag gjorde tummen upp för honom. Han kollade tummen och sa: ”Jaha, du har skalat potatis hörde jag…”. Det här ska jag hjälpa dig med. Jag lägger en, som vi säger, en tandläkarbedövning. Och sedan skär jag bort det infekterade stället.” Han sa att han sett värre tummar i sitt arbete, men aldrig en som skadats vid potatisskalning. Han skar upp ”ballongen” och en ansenlig mängd var och blod rann ut i en skål.
Nu har jag inlett den andra penicillinkuren på tio dagar, så får jag se hur tummen och den röda strimman ser ut efter den perioden. Tumskadan har satt fingret på hur stor nytta en högerhänt person har av högertummen. Den fyller en viktig funktion i de flesta situationer. Och förhoppningsvis har jag nu lärt mig att i fortsättningen bättre bry mig om och ömma för så kallade små sår. Skala potatis tänker jag hjälpa till med i köksarbetet även framöver. Men nuvarande skalaren är diskvalificerad på livstid och lite större försiktighet i arbetet måste jag nog iaktta – med en ny skalare.
Under 2019 sattes rekord i antalet viltolyckor i trafiken i Finspångs kommun. En viss avmattning har skett under det nya årets snart fyra första månader, men fortfarande ser jag i tidningen att det är åtminstone ett par viltolyckor i veckan.
Riksväg 51 mellan Finspång och Ljusfallshammar, sträckan Finspång- Skärblacka, Rejmyrevägen och trakterna av Igelfors och Regna verkar mest drabbat. Det är mest rådjur, hjortar och vildsvin som är inblandade. Den viltstammen är sannolikt för stor i vår kommun och något annat botemedel för att minska stammen än avskjutning finns förmodligen inte.
Att köra bil i Finspångs kommun under den mörka årstiden och även sena kvällar och tidiga morgnar sommartid är inte direkt något jag längtar efter. Jag tycker att det är en lite obehaglig känsla att inte bara ett djur utan en hel flock plötsligt kan rusa upp framför bilen. Samtidigt är nog den känslan också en påminnelse om att man blivit äldre …
Porsi långt uppe i norra Sverige var senaste kluringsvaret. Rätt svarade: Ulf Folkesson, Margot Persson, Ruth Snabb, Gun Burman, Gunilla Nordin, Bill Persson, Bröderna Ståhl, Kerstin och Bengt-Arne Palmqvist, Lars-Göran Alvarsson, Leif Östberg/Regina Anderson, Rose-Marie Karlsson, Roland Cratz, Gudrun Bengtsson och Johan Sundelius i Finspång, Göran och Karin Wickman, Janita Eriksson och Edit Andersson, Lotorp, Lennart Karlsson och Birgitta Nilsson, Sonstorp, Berth-Arne och Hilli Maxe, Borggård, Lars Jern/ Johanna Hjalmarsson, Hällestad, Frukostbordsgruppen på Hällestadgården, Yvette och Ronny Ripskog, Katterum, Gösta Hultmark, Ljusfallshammar, Inez Ek, Göran Bergljung, Rosemarie Carlsson, Birgitta och Björn Törnblom, Lennart Pehrsson, Christina Hertz, Torsten Heimstrand och Bo Sonelin, Norrköping, Jan-Olof Ek, Kolmården, Gun-Britt Holmgren, Linköping, och Allan Carlsson, Norrtälje.
Månadens finurliga ortskluring kommer från Lars Liljeqwist i Finspång och lyder kort och gott: Frusen. Svara på 070- 413 14 62 eller sms:a