Stig i Nätverket för en trygg landsbygd i norra Östergötland visade mig utskrifter av kommunikation med Naturvårdsverket; den myndighet som ansvarar för de nationella förvaltningsplanerna för stora rovdjur som vargen.

"Det gäller att inte köra i diket åt det ena eller andra hållet för att istället hålla sig de faktiska målkonflikterna som finns i rovdjurspolitiken”, sa Stig. Jag förstår vad han menar med "diken." Extremism föder lätt extremism och ett, tu, tre står man långt ute i ett hörn och dänger "Fakta och forskning" i huvudet på motståndare i andra hörnet som i sin tur svingar sina egna varianter av "fakta och forskning" som vapen.

Läs den första delen av artikeln om vad vargar och politiker behöver förstå här!

Naturvårdsverket håller med nätverket om målkonflikterna. Sammanfattat kan läget beskrivas som att det finns tre politiskt uttalade mål med den offentliga rovdjursförvaltningen i Sverige. Dels finns ett politiskt mål om att hotade rovdjursarter som varg och lodjur ska tillåtas att sprida sig söderut i Sverige. Detta ska enligt politiken ske på ett sådant sätt att "rovdjursförekomsten i området inte påtagligt försvårar tamdjurshållningen" samt att "socioekonomisk hänsyn" ska tas. I ett brev till nätverket skriver Naturvårdsverket (1 oktober 2021) att "det finns tydliga målkonflikter som kopplar till rovdjurspolitiken och den förvaltning som sker. Att bevara dessa arter och samtidigt verka för att leva upp till den livsmedelsstrategi som riksdagen har beslutat om är en komplex fråga."

När det gäller nätverkets kärnfråga om hur den "socioekonomiska hänsynen" visavi landsbygdens människor och näringsidkare ska balanseras mot rovdjurens politiskt beslutade utbredning mot mer tätbefolkade regioner söderut i Sverige; så finns för dagen inget bra svar. Naturvårdsverket skriver i samma brev som nämns ovan: "Målen om att tamdjurshållningen inte påtagligt ska försvåras och socioekonomisk hänsyn tas i förvaltningen är inte reglerade i lag på samma sätt som kravet om att rovdjuren ska uppnå och bibehålla gynnsam bevarandestatus." 

Jag har själv varit i politiken. Jag vet hur lockande det är att sy ihop politiska mål för att på så sätt hantera motsägelsefulla problem. Hur de verkliga verkligheterna utvecklas får hanteras av andra. I det här fallet är det medlemmarna i Nätverket för en trygg landsbygd i norra Östergötland som får ta itu med saker och ting. De får liksom baxa hela frågan tillbaka till politiken. Det är ett mödosamt arbete som kräver uthållighet likaväl som distans och humor. Och det var nära till skrattet där vi satt runt bordet den där kvällen. När jag satte mig för att skriva om vårt möte så dök den israeliske författaren Amos Oz underbara lilla bok "Hur man botar en fanatiker" från 2006 upp i mina tankar. Fanatiker kan vara sarkastiska mot andra skriver Oz men saknar förmågan att se sig själva i en spegel som lockar till varma skratt. Frågan om vargens vara eller inte vara har en fanatismtriggande gen som får vanligt och vettigt folk att dra öronen åt sig. Nätverkets ambition att hålla sig borta från "dikeskörningar" är därför högst lovvärd och ändamålsenlig. Det finns också en annan likhet mellan Amos Oz och nätverket i Finspång. I sin bok säger Amos Oz att konflikten mellan Israel och Palestina - vilket är hans huvudämne - inte är ett "religionskrig, inte ett kulturkrig utan en tvist om en bit mark." Vilket faktiskt är en klar parallell till konflikten om den bit mark som utgörs av vargreviret i Långbogen. Vilket är hoppfullt. Fanatiska kulturkrig är mycket svårlösta. Marktvister kan också vara knepiga förstås. Men de är nåbara för praktiska lösningar.

Nätverket vill inte utrota vargen. Däremot vill man att vargen ska vara skygg för människan och av självbevarelsedrift hålla sig borta från människor och deras boningar. På sin hemsida listar Nätverket en lång rad incidenter som tyder på att vargar som lever i välbefolkade trakter förlorar sin skygghet mot människor. Vilket är ett hot mot många näringsidkare, mot friluftslivet, mot sällskapsdjuren och mot tryggheten i stort.

"Vargen behöver förstå att människor är farliga. Det behöver kanske inte skjutas så många fler vargar. Men vi borde bedriva klappjakt/drevjakt för att lära vargen att hålla sig borta. Och politiken behöver förstå att vargrevir i områden med mycket folk är en mycket dålig politik", löd denna kvälls sammanfattande och avslutande ord från Nätverket för en trygg landsbygd i norra Östergötland.