En eftermiddag mot slutet av förra veckan kom jag körande från Rejmyrehållet i riktning mot Simonstorp. Jag var på väg till Linddalen; en plats som inte var helt lätt att hitta fram till. ”Sväng till höger in på skogsvägen mittemot fyra brevlådor på vänster sida av vägen”, sa Per-Olov Strandberg till mig i telefon. Efter lite om och men – en man med traktor och släp höll just på att lasta av en grävmaskin på den lilla skogsvägen – så kunde jag svänga in på gården hemma hos P-O Strandberg. Han arbetade fram till för några år sedan som personaldirektör i Norrköpings kommun; ett av flera uppdrag han haft under sin nästan fyra decennier långa yrkesbana i kommunen. När man är i Linddalen så man emellertid några meter in i Finspångs kommun; eller beroende från vilket håll man kommer, några meter bort från Norrköpings kommun. Hur som helst är det väldigt vackert därnere vid Linddalssjöns strand där P-O Strandberg med familj har slagit ner sina bopålar sedan ett tjugotal år tillbaka.
I slutet av september 2020 sände Holmen Energi AB ut ett samrådsmaterial till ungefär 3000 hushåll om sina planer på att i tre parker sätta upp sjuttiosju nästan trehundra meter höga vindkraftverk på sina egna marker i gränstrakterna mellan Finspångs och Norrköpings kommuner. Holmens vindkraftsplaner möttes av en snabb organisering för motstånd.
– Vi som bor här visste ingenting om Holmens planer förrän vi öppnade breven vi fått. Det var en chock, sa P-O Strandberg till mig när vi slog oss ner i den lite kyliga men Coronaavståndsperfekta sjöstugan på tomten. Han berättade att det blev en stor aktivitet på Facebook och att det sammankallades till ett möte i Erik Darenius lada i Rogda.
– Det kom över nittio personer till mötet i ladan! Där föddes föreningen Rättvisa vindar i norra Östergötland och så utsågs jag till ordförande i föreningen, berättade Per-Olov Strandberg för mig i sjöstugan i Linddalen. Där vi inte var ensamma. Styrelseledamöterna Catharina Roos, Göran Linder och Anna Doggsen satt runt det stora bordet tillsammans med Lars Wallström som sedan cirka tjugo år tillbaka bor ett stenkast bort från Linddalen och ungefär lika nära Rödkärr där Anna Doggsen med familj driver en omfattande rehabiliteringsverksamhet och på gångavstånd från Catharina Roos och hennes makes bostad. Enligt P-O Strandberg har föreningen idag 510 betalande medlemmar. En av dem är alltså styrelseledamoten Göran Linder; en stockholmare och företagare som damp ner i Linddalen vid slutet av förra millenniet när han och P-O Strandbergs dotter Johanna blev ett par. Göran och Johanna Linder har ett hus inom synhåll från Strandbergs sjöstuga där vi höll vårt möte. Pandemin har inneburit att Linddalen numera är bas för Göran Linders arbete som vd i Midroc Invest AB, ett företag som han också varit med om att grunda. Bolaget "investerar i banbrytande teknologier som utvecklar nya och mer hållbara sätt att framställa energi, odla mat, rena vatten, producera varor och bota sjukdomar." Göran Linder har ett speciellt förhållande till vindkraft vilket gör hans närvaro i vindkraftsmotståndstrakten extra intressant. Men mer om det i en senare artikel.
P-O Strandberg gör helt klart att föreningen Rättvisa Vindar inte har någon uppfattning om vindkraft som sådan.
– Det vi motsätter oss är att stora vindkraftindustriområden ska etableras just precis här i den tättbebyggda och företagsamma natur där vi bor och verkar, sa P-O. Jag tycker det är uppfriskande att han säger just så. Ibland rynkas på näsan åt människor som vill försöka hålla sin egen hemtrakt fri från det slags störande och miljöfarlig verksamhet som stora vindkraftsparker faktiskt är. Det är fullständigt naturligt och normalt att agera som människorna i Rättvisa Vindar gör. Jag skulle med största säkerhet gjort likadant om jag byggt upp ett hem, ett liv och kanske näringsverksamheter ute i skogens lugn och ro och plötsligt får hem ett brev där det sägs att någon planerar att bygga en stor mängd vindkraftverk just precis där i min miljö. Precis så var det för Anna Doggsen och hennes familj.
– Tystnaden och lugnet är förutsättningar för våra verksamheter med djur och människor. Här har vi investerat det vi äger och har och nu känner vi oss helt rättslösa när en stor industri hotar med att förstöra våra liv, sa Anna.
(Krönikan fortsätter på måndag 17 maj)