Vi måste våga prata om psykisk ohälsa. Absolut! Jag håller fullständigt med och mycket har hänt på området de senaste åren med litteratur, poddar och allt möjligt, som uppmärksammar problemet.
Jättebra! Men, vi måste också kunna se när det inte handlar om psykisk ohälsa, när det “bara” handlar om allmänt jobbiga saker som man blir ledsen över, själva livet liksom. Man är inte deprimerad eller har ångest för minsta lilla motgång, det är naturligt att inte vara glad jämt. Mycket har skrivits även om detta på senare tid och i en artikel nyligen togs det upp just att det inte behöver betyda att man lider av psykisk ohälsa bara för att man har problem. Livet innehåller problem och motgångar, det går inte att skydda sina barn från allt, hur mycket man än vill, och det är att göra dem en otjänst att försöka låtsas det. Och frågan är om det egentligen har förändrats så mycket, även om det verkar som om den psykiska ohälsan har ökat bland unga människor. I samma artikel står det “När Kungliga vetenskapsakademin summerade studier från 1980-talet fram till 2010, såg man att det faktiskt var omöjligt att bekräfta en ökad psykisk ohälsa. ”Man vet inte riktigt vad ungdomar lägger för betydelse i besvären de markerat, beror sömnlösheten på oro och ängslan eller bara att man druckit kaffe för sent på kvällen? Forskarna som nämns i texten säger också att det blir problematiskt om vi signalerar att alla känslor av oro och irritation är något man måste bli av med. Livet funkar ju inte så, allt kan inte kännas bra jämt, alla gångar kan inte krattas framför en och alla problem kan inte undanröjas. Hur ska man veta hur det känns att må bra om man aldrig nånsin får möta motsatsen. Sjukvårdspersonal vittnar till exempel om unga människor som uppsöker akuten när pojk-/flickvännen gjort slut för att de har sån ångest och är deprimerade. Nej, det är ledsna de är, helt ofarligt och en naturlig del av livet. Och det går över, även om det inte känns så just då. Minns en av mina egna söner i tonåren, när flickvännen gjort slut och han låg på sitt rum i en vecka, med “Love hurts” på repeat och högsta volym, helt otröstlig. Men även det gick över så småningom.
Det är absolut viktigt att uppmärksamma psykisk ohälsa, men det är lika viktigt att lära våra barn att de inte kan må bra jämt och att inget någonsin ska vara svårt eller ta emot. Det är inte farligt med motgångar. Man lider inte plötsligt av social fobi för att man tycker att det är lite jobbigt att presentera något inför klassen. Och man är inte deprimerad bara för att man inte fick den senaste telefonmodellen. Man är nog bara bortskämd.