Förlåt att jag frågar men är det på NK jag handlar? Är maten strösslad med guldpulver? Det här är helt sjukt. Vi har hamnat i ett läge där en normal familj knappt har råd att handla smör. Det går väl an om man är två fullt arbetande personer i hushållet, men för ensamstående flerbarnsföräldrar blir livspusslet på nivå 1000 – extra, extra, svårt.
Det går att skylla på ökade elpriser, bränslekostnader och kriget i Ukraina i all oändlighet.
Men är det hela sanningen till varför matpriserna ökar lavinartat?
Till stor del, kanske, särskilt när det kommer till el och bränslepriser.
Men samtidigt får jag en bitter eftersmak i munnen av att många handlare tycks gnugga krösusfingrarna och passa på.
Jag har svårt att se att ALLA varor i hela butikerna verkligen måste höjas med fem till tio kronor.
Faktiskt.
Jag tror att många handlare, om man skulle vilja, hade kunnat ta in vissa partier med billigare mat, och sälja till ett lägre pris. För inte handlar det enbart om att man måste höja priserna för att gå runt. Det handlar garanterat delvis om att höja priserna så mycket att vinsten inte påverkas negativt. Men jag tror faktiskt också vissa passar på att höja priserna lite extra, för lite mer vinst.
Men var går överskottet? Knappast till att hjälpa personalen att få en drägligare tillvaro, trots samhällets ökade kostnader.
Så länge företagarna inte tar sitt ansvar och höjer lönerna för att möta de extra kostnaderna så gynnar denna vinsten bara en enda sak, företagarna som sådana. Det gynnar definitivt inte den enskilde personalen, eller kunden. Det här gäller förresten inte just handlare, det gäller alla företagare och verksamheter. Det gäller alla som skulle kunna ta sitt ansvar och hjälpa till, om man nu ville.
Självklart ska företagare gå med vinst, det ställer jag mig inte alls emot. Företag måste få lov att gå med vinst, och inte bara kämpa plus minus noll. Men det sänder konstiga signaler när man påstår att man måste – med betoning på måste – höja priserna så pass mycket att fattigpensionärer snart inte har råd att äta en fullgod måltid.
Det som är mest fascinerande i kråksången är att det dessutom har blivit ett lika-med-tecken mellan billigt och onyttigt. Det enda som fortsatt är relativt billigt är massproducerade saker proppat med e-nummer och andra saker som inte kan utläsas utan att ha en civilingenjörsexamen i ryggen. Dessutom är det ofta importerat från någon okänd region i ett land man aldrig hört talas om.
Vad hände med sås och potatis?
Säg att affärerna hade tänkt till lite här. Bränslet är dyrt, eller hur? Varför då inte gynna de lokala småproducenterna? Skippa mellanhänderna, skippa de dyra bränslekostnaderna och packning, lastning och lossning. Samt gynna de småföretagare som verkligen går på knäna. De som på riktigt vänder och vrider på alla kronor för att kunna mata djuren och skaffa foder. Det är de vi borde värna om på riktigt. Det är dem som ser till att hålla landskapen öppna och kämpar dag ut och dag in. Om vi slutar köpa ”billig skit” från utlandet, lägger stöd till de svenska bönderna och skippar importkostnaden så borde det rimligen bli en billigare lösning för den enskilde konsumenten i slutänden? Genom att värna om våra egna bönder borde man kunna slå många flugor i en smäll, eller?
Någonting måste i alla fall göras. Sist ”vanligt folk” inte hade råd att köpa smör var visst 1943.
Är det där vi vill vara?