Förr fick folk inte färdas in och ut ur Norrköping var som helst. För att förhindra smuggling var staden omgärdad av ett plank med tre tullportar och sju grindar.
Norrköping har aldrig haft någon stadsmur men under lång tid löpte ett tullplank runt staden. Syftet var att kunna driva in stadstullen (även kallad lilla tullen). Den var en införselavgift som åren 1622–1810 togs ut på alla ”inhemska, ätliga, slitliga eller förnötliga” varor som skulle säljas i städerna.
Ett antal namn i dagens Norrköping påminner oss om denna tid: Norrtull, Södertull, Västertull och Sjötullgatan efter de fyra tullarna samt Plankgatan längs det gamla tullplankets sträckning i nordväst.
I Norrköping sattes tullstaketet upp först 1640. Det bestod till en början av plank och gärdesgårdar, men kompletterades efter några år med en gråstensmur. Stadens tullar nämns första gången på 1630-talet. De hade portar som låstes nattetid och bommar som användes dagtid. Tullmästaren i den intilliggande tullstugan ansvarade för att alla betalade 1/32 av sina varors värde.
Norrtull låg i Kungsgatans norra ände och från den ledde landsvägarna till Finspång och Stockholm samt vägen till de stora gårdarna Ståthöga och Ingelsta. De ”kolossala” stenpelarna i tullporten revs på 1850-talet och i slutet av århundradet revs även tullhuset. Först 2005 fick torget med rondellen officiellt namnet Norrtull.
Vid Södertull löpte vägarna från Söderköping, Västra Husby och Dagsberg in i staden. Tullporten och tullstugan låg vid Drottninggatans södra ände, mellan S:t Persgatan och dagens Nygatan. Tullstugan hade flyttats dit 1648. Den brann upp 1822 och vid 1840-talets slut revs stenpelarna i porten. Dagens Södertull med spårvagns- och busshållplatser ligger alltså strax utanför den gamla stadsgränsen.
Den tredje stora in- och utfartsgatan i Norrköping var S:t Persgatan. Strax bortom Kungsgatan låg Västertull och utanför den landsvägen mot Linköping. På 1600-talet gick 2/3 av spannmålsinförseln till Norrköping genom Västertull som länge var stadens mest inkomstbringande tull. När kvarteren namngavs i början av 1700-talet gav tullbommen namn åt kvarteret Bommen. Det gamla tullhuset på S:t Persgatan 72/74 revs så sent som 1902.
Någon Östertull har aldrig funnits eftersom det inte fanns några viktiga landsvägar österut, men där låg Sjötullen som var tullgräns mot havet. Tullplatsen låg en bit öster om tullkammaren på Sjötullsgatan och ”Lille Siötull Stuguun” omtalas 1691. Norrköping var en stapelstad vilket innebar att här fick bedrivas import och export. Utrikeshandeln till sjöss betalade stora tullen.
Av praktiska skäl fanns i planket förutom tullportarna också ett antal mindre portar eller grindar. Genom dem fick inga varor föras in och de var antingen bevakade eller för smala för att vagnar skulle kunna köras in. De flesta låg i öster där tullport saknades: Romareport, Bödelsgrinden, Lindahls lucka och Syltgrinden. Åt söder vette Kransporten och norr om Strömmen fanns Drags port och Slottsgrinden.
Romareport finns med på en karta från 1728, och även Bödelsgrinden, Kransporten och Slottsgrinden har anor från 1700-talet. Från Romareport (i korsningen Knäppingsborgsgatan–Styrmansgatan) och den närbelägna Bödelsgrinden ledde vägar ut till stadens åkrar och ängar i öster: Stohagsgärdet, Ladugårdsgärdet och Tegelängen. I närheten av Bödelsgrinden bodde stadens bödel. Lindahls lucka var just en lucka i planket som man kunde ta sig igenom. Den låg vid nuvarande Hötorget och hade fått sitt namn från fänriken Olof Lindahl som ägde ett hus där. Syltgrinden låg nära Strömmen och användes för att ta sig till Syltenberget och området Lilla Syltan.
Genom Kransporten vid Butgatan kom man ut till vägarna mot Klingsberg och Galgberget. Porten sägs ha fått sitt namn av att en krans brukade sättas upp där när en dödsdömd fördes till galgen. Drags port låg vid Drags fabriker och från tog man sig till Spinnhuset och Dragsgärdet. Slottsgrinden förband Slottsgränd med vägen till Johannisborgs slott.
Stadstullarnas ekonomiska betydelse avtog och enligt det merkantilistiska synsättet hämmade de fri rörlighet och ekonomisk tillväxt. Vid riksdagen 1809–1810 avskaffades därför lilla tullen. Tullportarna öppnades permanent och tullstugorna användes till annat. Om planket runt staden revs direkt eller fick stå och förfalla är inte känt. Men så sent som på 1870-talet levdes dess minne kvar genom inte mindre än tre Plankgator utmed den gamla stadsgränsen: Norra Plankgatan, Södra Plankgatan och Östra Plankgatan.