Drottning Kristina (1626–1689) är en av den svenska historiens mest omdiskuterade regenter. Hon blev tidigt faderslös när Gustav II Adolf stupade vid Lützen och hon uppfostrades till kung. Vid arton års ålder blev hon myndig och övertog riksstyrelsen, men år 1654 – efter bara tio år på tronen – hände det oerhörda: Kristina abdikerade och övergick dessutom till katolicismen! Hon bodde därefter mestadels i Rom där hon dog 1689 och begravdes i Peterskyrkan.
Inför tronavsägelsen hade Kristina tillförsäkrat sig stora inkomster livet ut från så kallade underhållsländer. Det var Norrköpings stad och slott, Gotland, Öland och Ösel samt städer och gods i de svenska besittningarna i norra Tyskland. Norrköping stod för en tiondel av drottningens inkomster och kom att bli huvudstad i hennes underhållsländer.
De skatteintäkter som Kristina skulle få uppskattades till cirka 200 000 riksdaler per år, men i praktiken blev det oftast betydligt mindre. Våren 1656 uteblev inkomsterna helt och i slutet av 1670-talet fick hon i genomsnitt knappt en tredjedel av det förväntade beloppet. Kristinas ekonomi var ofta dålig och förhandlingar om underhållet var den främsta anledningen till Sverigeresorna.
I Norrköping och hennes övriga underhållsländer kom Kristina att fungera som en slags statschef. Utöver att uppbära statens inkomster hade hon rätt att kräva trohetsed av invånarna, och utnämna domare och andra tjänstemän – fram till år 1660 även präster.
Kristinas intressen i Sverige bevakades av en generalguvernör och förvaltningen skedde från ett generalguvernementskontor i Stockholm. Guvernörsposten innehades i regel av medlemmar av riksrådet, och flera av dem ägde eller skaffade sig slott i närheten av Norrköping och kom att få stort inflytande på staden.
Vid tre tillfällen efter abdikationen besökte Kristina Norrköping: 1660, 1661 och 1667. Första gången var hon på väg till Stockholm och den riksdag som hade sammakallats med anledning av Karl X Gustavs död. Hon passerade Norrköping den 26-27 september 1660 och hade då överläggningar med bland annat de ”tyska” invånarna som önskade – och fick – tillstånd att bilda en egen församling.
Den 11 januari 1661 anlände Kristina återigen till Norrköping på väg hem till Rom. Hon väntade på en utlovad kontantutbetalning, men den dröjde och vistelsen kom att bli fyra månader lång. Under den tiden hade Kristina sitt residens i Stenhuset – det praktfulla palats som Louis De Geer hade byggt på Saltängen.
Staden mottog sin drottning med stora hedersbetygelser. Borgargardet paraderade både till häst och till fots i nya, blåa uniformer så fort de fick chansen. Kristina tog nästan dagligen emot uppvaktande undersåtar från Norrköping och hennes övriga områden – ofta gällde det tjänsteutnämningar. Bland annat utsågs en stadskock i Norrköping och en befälhavare på Johannisborg. Stadens krogliv fick ett uppsving genom Kristinas stora medföljande franska och italienska hov, och flera krögare fick utskänkningsrättigheter. Två av stadens förnämare damer som länge hade grälat om vem som skulle sitta framför den andra i kyrkan vädjade till drottningen att avgöra saken.
Det fanns också tid för sällskapsliv. Kristina gjorde flera besök hos sin kusin, pfalzgreven Adolf Johan på Bråborgs slott. Hon umgicks med traktens högadel, såsom Oxenstierna på Lindö, Kurck på Ållonö och Banér på Ekenäs, och familjerna Piper, Bååt och Sture som hade gårdar i närheten av Stenhuset. Hon gästade även Löfstad slott när gamle Axel Lillie hade sin son på besök. ”Där tycks det ha blivit uppåt, enligt vad sonen intygat i ett bevarat brev. Kristina var i högform och stannade över natt”, skrev Arne Malmberg i Stad i nöd och lust.
Innan hon lämnade Norrköping hann drottningen också sitta modell för den nederländske porträttmålaren Abraham Wuchters, som var en av många kulturpersonligheter som drogs till Kristina i Norrköping.
År 1667 återvände hon till Sverige för att ännu en gång försöka bringa ordning i sin ekonomi. När hon anlände till Norrköping möttes hon av ett brev från regeringen. Hon uppmanades att skicka hem sin katolska präst och förbjöds att hålla papistiska andakter. Upprörd och sårad stannade drottningen bara en natt i staden och reste sedan söderut i hög hastighet. När exdrottning Kristina den 26 maj lämnade Helsingborgs hamn skulle hon aldrig mer komma att återse se sitt gamla hemland.