Jag heter Enana och är 21 år gammal. Jag kommer från Syrien, Aleppo för att vara mer exakt. Alla har hört om Aleppo men tyvärr finns det stor skillnader mellan det Aleppo som ni vet och Aleppo som jag vet.
Aleppo som jag vet är fullt av liv, inte bara förstörda byggnader. I Aleppo kände jag mig aldrig ensam. Jag hade många sociala relationer. Ni tror att det är orimlig att sakna ett land som har krig, men jag saknar det vi brukar göra efter jobbet eller skolan, gå till ett kafé och stanna där med några vänner till midnatt. Nästa dag vaknar vi normalt och börjar vår dag. Kanske det är små detaljer men det betyder mycket för mig. Jag saknar att vara en positiv glad person som jag var där.
Jag har varit i Sverige två och halvt år men jag saknar Syrien faktiskt. Jag drömmer om mitt liv, mina vänner och min skola varje dag.
Kriget stal mitt liv och en hel del syrianers liv, det stal vårt leende. Men vi kan inte göra någon åt det. Vi måsta fortsätta med det nya liv som vi har nu och försöka att skapa en framtid.
Nu studerar jag journalistik på Södertörns högskola. Det är min första termin. Innan det har jag pluggat social antropologi på Stockholms universitet. Jag saknade universitetslivet och känslan som det gav mig, att jag gör någonting viktigt.
I Syrien pluggade jag engelsk litteratur på Aleppo universitet i en termin, men jag kunde inte fortsätta. Jag tvingades att lämna allt där och kom till Sverige.
Alla frågar mig om jag trivs här men jag vet inte om jag gör det. Det är en jättesvår fråga. Jag har jobbat så hårt att passa in i samhället och lära mig språket och kulturen, men det är inte lätt. Det är ett helt nytt liv i ett nytt land. Jag är en blyg person så det är inte lätt för mig att skapa sociala relationer. Ibland känner jag mig osäker på det svenska språket även om folk blir överraskade över att jag har kunnat lära mig svenska och studera journalistisk på så kort tid. Att vara ensam hela tiden kan vara tuffare än kriget, kanske är det inte logiskt men det är så jag känner.
Innan jag började mina journalistiska studier sa alla att det är jättesvårt. Du kan inte det, språket där kommer att bli jättesvårt för dig. Men jag har stor passion för journalistik. Jag vill bli reporter och åka till krigsländer. Det var därför jag började studera journalistik men det är inte lätt. Jag har flera svårigheter på grund av språket men på högskolan har jag en jättetrevlig miljö och det hjälper mig mycket.
Jag missade en hel del av mitt liv på grund av kriget och jag saknar allt i Aleppo. Jag kan inte prata om Aleppo utan att börja gråta. Men det kommer inte att hindra mig från att bli den framgångsrika person som jag alltid har drömt om.
Jag vet att jag måste kämpa hårt med livet här men jag är beredd att göra det.