Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

När Hägg kom till Folkungavallen

Vet inte riktigt vad ni gör under dessa corona-tider som slagit ut mer eller mindre en hel värld. Själv har jag märkt att jag fått mer tid till att läsa. Häromdagen kom jag över en artikel om Sveriges och världens främste medeldistanslöpare på 1940-talet, Gunder Hägg.

Gunder Hägg på Stockholms Stadion. Han var världens bästa medeldistanslöpare och var på träningsläger i Vålådalen tillsammans med Uppsalaskrinnaren "Spurt-Harry" Jansson.

Gunder Hägg på Stockholms Stadion. Han var världens bästa medeldistanslöpare och var på träningsläger i Vålådalen tillsammans med Uppsalaskrinnaren "Spurt-Harry" Jansson.

Foto: TT/arkiv

Krönika2020-04-01 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Eftersom jag sitter i styrelsen för Östergötlands Idrottshistoriska Sällskap (ÖIHS) har jag de senaste månaderna följt hur Beo Röhs och Bengt Rehn byggt upp en underbar historia kring Folkungavallen i Linköping, en idrottsarena som tillkom 1919 och som i framtiden kommer att bebyggas med drygt 600 bostäder.

Men historien lever alltid. När det gäller Folkungavallen har mycket hänt, bland annat allsvensk fotboll med IF Saab 1973 och BK Derby 1977, men också en rad stora friidrottshändelser. Den allra största måste Gunder Hägg-galan 1943 varit. Bakom arrangemanget stod IFK Linköping och KFUM Linköping  och man hade bjudit in både Gunder och värsta antagonisten i Sverige, Arne Andersson.

Som vanligt vann Gunder 1500-metersloppet inför rekordpubliken 6 700 betalande åskådare och fick som förstapris mottaga en chokladask av en specerihandlare i staden. Under chokladen hade handlaren stoppat in 1.000 kr, vilket dock inte var tillåtet enligt gällande amatörregler. 

1946 stängdes sedan Gunder av för brott mot amatörreglerna. Han hade enligt förbundet tagit emot totalt 34 000 kr under bordet, när han gjort sitt segertåg i Sverige men även i USA.

Hägg log dock åt uppgiften.

– Det handlar snarare om 150 000 kronor, kommenterade han.

Han verkade inte blivit speciellt överraskad över avslöjandet. Det var hans fru Daisy som hörde nyheten först på radion och sedan berättade för Gunder. Han svarade med en klassisk kommentar:

–  Avstängd? Å fan, nu dricker vi en kopp kaffe på det här.

Läser man vidare i Gunders egna memoarer så  skriver han redan i förordet:

”Jag har märkt att många fortfarande tror att den diskvalificering som jag drabbades av våren 1946 träffade mig som ett hårt slag. Den myten vill jag passa på att avliva redan i detta förord! Diskningen kom snarast som en befrielse! Jag hade då samtliga sju världsrekord som låg inom räckhåll för mig. Mitt idrottsintresse, som märkligt nog aldrig varit speciellt stort, var vid det laget nästan obefintligt. Gnistan började avta – jag var kort sagt mätt på idrott. Därför var jag också på väg neråt och gavs förmånen att sluta när jag fortfarande uppfattades stå på toppen”.

Totalt satte Gunder 15 världsrekord (!) under sin karriär. Framförallt världsrekordet på 5 000 meter, 3.58.2, stod sig i hela tolv år. Han svarade också  för en otrolig prestation då han på 80 dagar lyckades slå tio världsrekord på sex olika distanser.

Gunder Hägg levde tillsammans med frun Daisy och fick fyra barn. Han avled i Malmö 2004, 84 år gammal.

När man går omkring i rummet på idrottsmuseet i Vidingsjö, där utställningen  Folkungavallen finns, drar jag mig själv till minnes en del roliga och mindre roliga historier.

Vid mitt första besök på arenan var jag bara 13 år. Mitt lag Mjölby Södra hade fått en inbjudan att spela förmatch mot BK Derby, innan mötet mellan Derbys A-lag och franska proffsklubben Toulouse där f d Örebro-spelaren Leif Wendt (126 mål på 184 matcher) då spelade. Det kom 3.000 till Folkungavallen, nästan alla var inne i god tid och såg även vår match.

Andra gången jag fick beträda Folkungavallens gröna gräsmatta var 1967 då mitt Mjölby Södra mötte BK Derby i en JDM-final. De grönsvarta var storfavoriter men ”vi” vann med 4-2, en match som legendariske Arne ”Fiskarn” Axelsson dömde. Vi gjorde mål redan efter nio sekunder (!) och då utbrast ”Fiskarn”:

–  Det snabbaste mål jag blåst för i fotboll!

När jag sedan började jobba som sportjournalist blev det många besök på Folkungavallen. Både IF Saab (1973) och BK Derby (1977) spelade alltså allsvensk fotboll på arenan och på 2000-talet var det Linköping FC:s damer som förgyllde anläggningen.

Nu är arenan ett minne blott. Redan 2006 skrev jag så här i en krönika i Folkbladet:

” Denna betong och asfaltsarena borde jämnas med marken å det snaraste. Inte undra på att alla snackar hockey, hockey och hockey i stan. Såg att ett derby mellan LFF och Motala AIF samlat 200 åskådare, i en stad med 130.000 invånare! För min del får man gärna bygga vad som helst där i stället (det snackas om bostäder). Uppför i stället en ny fotbollsarena ute vid Stångebrofältet.”

Nu har det skett. Folkungavallen är jämnad med marken och Linköping Arena ligger i utkanten av stan.