Det handlar om gemensamma värden som ifrågasätts, i stort och smått, av i mina ögon okunniga politiker. Människosyn blir avgörande för hur lagar tolkas och hur tjänstemän agerar vilket kan drabba de mest maktlösa i samhället – barn och unga!
Jag har jobbat med barn och unga under hela mitt vuxna liv. Det har varit en glädje men samtidigt inneburit en del utmaningar när det gällt att värna barns rättigheter. Jag har fått se barnkonventionen bli lag och vår kollektiva barnsyn har tagit stora steg framåt. Jag har mött väldigt många pedagoger med en barnsyn som möjliggjort barns skolgång. Jag har även mött personal med annan agenda än barns bästa vilket ofta haft sin grund i bristande kunskap och förståelse. Mycket i debatten kring barn och unga oroar mig just nu. Barns känsla av värde, syn på samhället och sitt samspel med samhället grundläggs i tidiga år vilket för många av oss, av erfarenhet, är en mycket tydlig kunskap.
Barns rätt till stöd i skolan är omfattande men samtidigt luddig och vuxna tar sig rätten att tolka skollagen och diskrimineringslagen. Barn är alltså beroende av vuxnas klokskap och ibland vuxnas mod för att deras rättigheter ska respekteras. Rektorer som ytterst ska fatta beslut är ofta klämda mellan att ”hålla budget” och att verkligen säkra barns rätt till stöd. Samtidigt ligger ansvaret ytterst på huvudman, kommun eller styrelse, och ekonomiska argument för att inte ge stöd är inte enligt lagen nog för att bortse från barns rättigheter!
En brist handlar om att elev och förälder inte själva kan nå expertis och stöd. Barn och föräldrar kan ofta inte själva nå skolans psykolog trots att detta är lagens mening. Skolans elevhälsa är ofta centralt organiserad och inte heller den nåbar direkt för barn och föräldrar. I stället är det personalen som när de eventuellt anser att behovet finns som tar kontakt. Just att som elev själv kunna söka och få stöd är en avgörande framgångsfaktor och det är självklart viktigt att oroliga föräldrar vet vem man kan vända sig till.
Förskola, skola och fritidshem kan vara en framgångsresa för barn som vill förstå och omfamna världen men resan kan också vara en katastrof men konsekvenser för resten av livet!
Jag har genom åren mött väldigt många föräldrar som fått kämpa för sitt barns rättigheter vilket då påverkat hela familjen. Då rättigheterna inte är bestämda i ”hurform” är det ofta svårt. Barn har rätt till stöd men ”hur” är upp till skolan. Alla sätta att göra är såklart inte rätt för de måste som sagt svara med de behov respektive elev har.
Jag oroar mig som sagt. Det är min övertygelse att det vi faktiskt kommit att förstå inte bara försvinner men vi kan komma att ta steg tillbaka på många områden även om forskning och erfarenhet säger oss annat. Det kan tyckas finnas snabba lösningar och dessa kan komma att locka oss. Att skapa goda förutsättningar för alla våra barn är ett omfattande arbete och den som inte förstår det är inte riktigt klok…nog. Vi behöver fortfarande träna oss i att respektera och förstå barn.
För mig finns det för övrigt ett hopp i att vi alla varit barn och innerst inne har barnet med oss. Varför undrar du kanske? Jo just för att jag aldrig mött onda barn. Jag har mött empatiska barn som vill komma till sin rätt, som behöver trygghet och tillit. Hårdhet hos oss människor skapas av omständigheter och omständigheter kan påverkas och förändras.
Oj, här sitter gubben och påstår saker över morgonkaffet. Om jag nu når dig, oroad förälder eller dig pedagog som dagligen kämpar för barns bästa skickar jag dig härmed en uppmuntrande kram och ett tack för att du i stort och smått påverkar framtiden till det bättre!
Vi får inte bli till offer som rusar mot enkla lösningar eller drunknar i tunga suckar. Framtiden är vi, hur jobbigt just det nu än kan tyckas.