Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Musiklivet på väg mot gubbdöden

2014. Då debuterade Elsa Göransson på Storåfestivalen. I år är bristen på unga förmågor stor, konstaterar Cecilia Lundholm Pålsson i sin krönika.

2014. Då debuterade Elsa Göransson på Storåfestivalen. I år är bristen på unga förmågor stor, konstaterar Cecilia Lundholm Pålsson i sin krönika.

Foto: Patrik Selsfors

krönika2015-05-06 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om en månad är det dags igen, den tjugoandra upplagan av Storåfestivalen går av stapeln. Söderköpings stolthet, ett bevis på det myllrande musiklivet i staden och… Eller vänta nu! Håller musiklivet i Söderköping långsamt på att dö gubbdöden? Det är inte utan att man behöver ställa sig den frågan. Årets Storåfestival består till större delen av medelålders män som spelar rock och blues. Förstå mig rätt nu, jag har inget emot gubbar, jag är ju själv tant, och de som spelar häromkring är dessutom ena hejare på det de gör, men jag undrar ändå - var är alla unga tillskott? Var är alla duktiga unga tjejer och killar som rimligtvis måste finnas i en stad som har ett så pass rikt musikliv? Var spelar de nånstans? Vill de inte? Skräms de bort av alla spelande gubbar eller är det publiken som känns åldersstigen? Och det finns väl andra musikstilar än rock och blues? Någonting verkar ha hänt bara de senaste tre eller fyra åren. Läste en artikel från 2011 där just de blandade åldrarna på musikerna nämndes. Vad har hänt sen dess?

Om jag tittar på mina egna barn så dj:as det mest nu för tiden. Varför ska man spela instrument när man kan göra schyssta låtar och mixar via datorn liksom. Det kräver förvisso musikalitet och talang det också, men av en annan art kanske. Eller handlar det om att man inte gärna gör nåt gratis? Storåfestivalen handlar helt om idéellt arbete, både de som spelar och de som jobbar med arrangemanget ställer upp utan någon som helst ersättning. Spelar man brukar man se det som ett bra tillfälle att få visa upp sig och jobbar gör man väl för att festivalen över huvud taget ska leva vidare. Men framtiden känns oviss, inga nya eldsjälar verkar finnas som kan ta över och de som en gång startade det är snart gubbar och tanter allihop. Är man intresserad av festivalens fortlevnad är det dags att vakna upp nu, om ingen ordnar nåt så blir det inget. Så enkelt är det!

Under några år var jag med i nyårsrevy och folklustspel i Söderköping. Det var tidskrävande, en massa hårt jobb och fantastiskt roligt. Men det var likadant där, var finns ungdomarna? Det var riktigt svårt att locka med dem, för “jag måste få betalt, jag kan inte bjuda på min talang alldeles gratis!” Alltså det funkar ju inte så! Man måste skapa sig ett namn, synas i alla möjliga sammanhang och oftast harva runt länge innan det kanske händer nåt, innan man kan få nåt gage att tala om.

En av tjusningarna med Storå är också den blandade publiken, ung som gammal picknickar tillsammans i Storängsslänten, solen skiner så klart och alla trivs. Men om det inte finns musik som tilltalar alla åldrar, blir det kanske lite tunnare även i publikleden med tiden.

Så kom igen nu, slut upp den 23 maj, ung som gammal, spelar du musik och inte är gubbe – se till att anmäla dig till nästa år! Gubbar får så klart anmäla sig också! Vill du att festivalen ska finnas kvar – hjälp till!

Avslutningsvis vet jag inte om det finns någon sanning alls i mitt resonemang, jag “gubbgooglar” kanske bara. Vet du inte vad det betyder - googla det!

Krönika

Läs mer om