Kan inte påminna mig så många tidigare år, om nånsin, där jag faktiskt har badat i september. Jag tycker om hösten – när man väl accepterat att sommaren är slut – alla vackra färger, jag brukar bli helt exalterad över hur storslaget det är och ta cirka sjuhundra bilder på träd i olika stadier av rött. Jag funderar också ganska ofta på vad det är som gör att det kan se så olika ut år från år. Vissa höstar är magiska med alla färgskiftningar medan andra år hinner det bara bli lite gulbrunt innan alla löv faller av. Jag fattar ju att det har med en mängd olika saker att göra, men frågan är vad som är det optimala för att det ska bli som allra vackrast. Vilka förutsättningar krävs liksom?
När vi har passerat allt det där vackra, när alla löv ligger på marken i en sörja och den enda nyansen är grått, när mörkret sveper in allt större delar av dygnet, då ska vi dessutom ställa tillbaka klockan en timme. “Jaha, du trodde att du skulle få en extra timme sömn? Nä, nu får du en extra timme kompakt mörker till. Grattis!” Varför kan vi inte ha ständig sommartid? I slutet av oktober när det ändå har börjat mörkna tidigt, så vips är det mörkt redan när man går hem från jobbet. Den där extra timmen när man kliver upp märker man ändå inte av i sitt morgonomtöckande tillstånd.
Men sen, när man väl accepterat att även hösten är över, är det faktiskt rätt ok att krypa upp i soffan med nåt gott och sträckkolla på TV-serier, men då vill jag att vi ska vara framme i mitten-slutet av november nånstans, inte redan i september-oktober. Mörkret är själsdödande, vi behöver ljus, och med stigande ålder försämras ju också mörkerseendet. Känns som om jag famlar mig igenom hela vintern nuförtiden. Men visst, man slipper ju se skavankerna, både på sig själv och hemmet, eftersom man ständigt är påpälsad och nästan aldrig ser sitt hem i dagsljus. I grunden kan man ju se det som en inbjudan till att ta det lugnt, gosa in sig och njuta av den festliga baletten av löv och regn som spelar sin egen föreställning utanför fönstret och så länge du inte har några planerade utomhusaktiviteter som inkluderar att se och bli sedd, är hösten den perfekta tiden. Ja ja, det är väl bara att bita ihop och lida sig igenom ett halvår i soffan med tända ljus. Det blir ju så myyysigt då!