Åh deklarationstider… Jag kan nästan bli lite nostalgisk när jag tänker på hur det var förr, även om jag då tyckte att det typ var det jobbigaste som fanns.
Det är också nåt väldigt vuxet över att deklarera, eftersom det förutsätter att man har ett jobb och en inkomst och alltså hör vuxenlivet till. Något som ens föräldrar pratade om och som man kanske kom lite i kontakt med i samband med sommarjobb, men oftast hade man tjänat alldeles för lite för att behöva bry sig. Fortfarande är känslan att det är jobbigt, blanketter som ska fyllas i, man vet inte hur. Minns hur vi slet vårt hår under ganska lång tid, för att vi aldrig kom ihåg hur vi fyllt i förra året. Under ett antal år hade vi inkomster från olika håll, en del skulle skattas för, andra inte, det skulle räknas om och vara särskilda blanketter och gud vet vad. Stressen var enorm och aldrig att man satte igång före sista datum. Sen skulle det lämnas in, alltid i sista minuten vid Skatteverket. Där ringlade sig kön lång och det var lite av en folkfest. Idag är det annorlunda. Jag blev nästan chockad första gången yngste sonen skulle deklarera och bara med ett litet knapptryck klarat av det så fort han fick hem blanketten. Ingen stor sak alls tyckte han. Även för oss har det blivit betydligt enklare, allt ryms inom schablonavdraget, brukar försöka få till lite reseavdrag i alla fall, så att man får göra nånting, ändå blir det alltid i sista stund. Det är som om kroppen liksom är inställd på det. Ännu är det några dagar kvar, blanketten ligger där i köket och stirrar på mig och jag bara vet att jag inte kommer att ta tag i det förrän sista dagen. Trots att det är så enkelt.
Just nu har vårt magnoliaträd stora tunga knoppar och jag hoppas innerligt på att få se dess prakt inom en snar framtid. Det är ett tag sen sist, förra året frös allt åt skogen en bister senkommen frostnatt i april, och vårar som denna är ju att föredra för att få se all denna fantastiska blomprakt. För varmt i slutet av mars och sen kallt igen och det är kört. Njuter också av de vackra körsbärsträden på Repslagaregatan och magnoliaträdet i Strömsparken, inte mycket slår det.
I skolan återstår tjugoåtta dagar, i år känns det gamla talesättet att det man inte hunnit före påsk kommer inte att ske, mer sant än nånsin. Men ett besök från skolan i England, som vi nyss besökte ska hinnas med. Undrar om de eleverna kommer att vara lika storögda över allt de ska få se, som mina elever var när de var där. Det största kommer nog att vara att få gå till skolan utan uniform. Och sen vips är det dags för “Den blomstertid kommer” och ytterligare ett skolår är till ända. Men först ska det deklareras!