Året var 1980. Jag hade lyckats få tag i sittplatsbiljetter till Ligacupfinalen mellan Nottingham Forest och Wolverhampton på Wembley. Åkte över tillsammans med en kompis men kom också att tänka på att det bara var två timmar med tåg upp till Norwich, där en av svensk motorsports allra största profiler, ”Varg-Olle” Nygren, var bosatt sedan 1963.
Jag ringde Olle och undrade om han var hemma och vi var så välkomna att hälsa på. Det blev en skön eftermiddag där Olle låg på alla fyra i vardagsrummet framför TV:n och plockade fram den ena filmen efter den andra, de flesta handlade inte om hans egen karriär, utan i stället om den speedwayskola han bedrev utanför Norwich.
Efter fika och en längre intervju ville jag också ha med mig några bilder till mitt kommande reportage i Folkbladet.
– Har du någon cykel hemma, frågade jag lite försiktigt Olle och svaret blev genast:
– Garaget är fullt!
Han plockade fram en fin speedwaycykel, satte sig på den och så fick jag skjuta igång den för speedwaycyklar har varken startknapp, växlar eller broms. Olle lämnade snabbt garageuppfarten och började ”raca” fram och tillbaka på gatan utanför sitt hus.
– Vad säger grannarna nu, blev min fråga när han efter en halvtimmas körande stannade cykeln?
– Inga problem, de är vana, var Olles kommentar.
Det här var inte enda gången jag fick nöjet att träffa söderkisen. Genom åren har han ju ofta dykt upp på Kråkvilan i olika sammanhang, han har ju bland annat ingått i en grupp gamla förare som fostrat nya svenska speedwaytalanger och han har även firat sina jämna födelsedagar i just Norrköping, där han har en oerhört stor vänkrets. I dokumentären intervjuades bland annat gamla speedwaylegendarer som Raymond Forsberg och Björn Knutsson liksom mr Vargarna, Torsten Sahlin, tyvärr numera avliden.
”Varg-Olle” fick sitt stora genombrott i just Vargarna som 17-åring. Legendariske speedwayledaren Arne ”Varg-Far” Bergström hittade talangen på Södermalm och ganska omgående blev han sportens stora profil. 1949 vann han också SM för första (och enda) gången och han fortsatte sedan som professionell förare tills han fyllde 50!
Förutom åren 1954-59 (Monarkerna) tillhörde Olle Vargarna där han körde ett 20-tal säsonger . I England hann han representera inte mindre än tio klubbar under sin karriär!
Det man kanske kommer ihåg mest av ”Varg-Olles” långa karriär är att han aldrig blev individuell världsmästare. Han var dock i fem VM-finaler, alla på Wembley, 1953 här han blev fyra, 1954 trea, 1955 åtta, 1958 sjua och 1959 fyra.
Olle hann med över 30 000 speedwayheat (!) innan han lade släpskon på hyllan.
– Det kunde vara 10 000 åskådare i Linköping när Filbyterna mötte Vargarna. Tillsammans med Ove Fundin och Rune Sörmander var han den störste speedwayåkaren på 50-talet, säger exempelvis Håkan Andersson i Filbyterna.
Varför blev Olle så stor?
– Han körde alla discipliner och var alltid lättillgänglig. Det stod alltid om honom i tidningarna. Han var som en popidol. Fördelaktigt utseende och populär bland damerna, menar Håkan Andersson.
”Varg-Olle” var inte bara framgångsrik i speedway. Han prövade på det mesta som går på hjul som motocross, isracing, TT-loppet på Isle of Man och enduro.
Tillsammans med bland andra femfaldige världsmästarn i speedway, Ove Fundin, samt flerfaldige världsmästaren i isracing, Posa Serenius, körde Olle (76 år gammal) år 2006 tvärs över jordens största landmassa på längden på motorcykel med en sammanlagd sträcka av 1 452 mil på 90 dagar från Seoul i Sydkorea genom Sibirien, Mongoliet, Kazakstan, Ryssland och Finland till målet utanför Grand Hotel i Stockholm, där de firade med en flaska champagne.
Olle hade dock oturen att insjukna under färden genom Mongoliet, men gav inte upp utan fortsatte sedan resan efter att ha blivit utskriven.
I dag har Olle fyllt 90 år men följer fortfarande svensk speedway.
– Men jag är besviken, för få lag, för få klubbar och för få förare. Det finns ingen stor förare längre efter Anders Michanek och Tony Rickardsson, säger han och fortsätter:
– Det är inget drag i federationen, man vill bara ha in licenser. Man måste få fram nya förare, unga grabbar som måste få lära sig åka. Svensk speedway borde vara bättre.
Om sig själv till slut säger ”Varg-Olle”:
– Jag var ingen Svensson, jag hade åsikter.
Det stämmer ganska bra med den bild jag har av legendaren!