Överallt läser vi om minskad miljöpåverkan genom radering av rött kött ur kostcirkeln, cykling istället för bilkörning och investering av solpaneler på taken.
Mycket sällan diskuteras den värsta miljöboven: människan som skaffar många barn.
Flerbarnstillägget, försäkringskassans ekonomiska stöd, utöver barnbidraget inbringar 4240 kr extra i månaden för en familj med sex barn. En familj som väljer att skaffa två, får 150 kr i motsvarande tillägg. Flerbarnstilläggets procentuella ökning stegras i takt med utsläppen av koldioxid, metan och andra växthusgaser. Borde vi tänka tvärtom: uppmuntra familjer att skaffa barn men inte för många?
Att uppmuntra till stora barnfamiljer genom procentuellt sätt höga bidragsökningar i form av flerbarnstillägg strider mot miljömedvetenhet och borde omgående avskaffas. Det förefaller självklart att skattemedel, i tider med försämrad välfärd, inte bör premiera fortplantning av stora barnaskaror.
Om alla på jorden lever som vi gör i Sverige behövs 4 planeter, läste jag på WWF:s hemsida. Mänskligheten förstör den lånade miljön och vi lever över våra tillgångar. Det är svårare att sanera planeten än att ta hjälp av Lyxfällan vid överkonsumtion, trots att den egna plånboken gapar tom. Vi måste lära oss att rätta mun efter matsäcken. Alla bör sluta överkonsumera och slösa på jordens resurser.
Överallt diskuteras globala utsläpp och temperaturökningar som konsekvenser av stigande folkmängd, ökande levnadsstandard och växande konsumtion. Trots att många forskare funnit att bättre utbildning, sjukhälsovård och förbättrad levnadsstandard minskar nativiteten i världen, visar prognoser en ökning från cirka 7,5 miljarder människor till mer än 10 miljarder runt år 2050. Det säger sig självt att om vi idag har problem med födoproduktion, avskogning, förorening, råvaru- och vattenförsörjning, osv. kommer inte problemen minska med framtiden. Tvärtom. Vi måste fundera över vad vi lämnar kvar till efterlevande barn.
Antal människor på flykt i världen ökar för femte året i rad och uppgår till nästan 70 miljoner. Jag söker hoppingivande siffror som visar att flyktingströmmarna minskar. Tvärtom förefaller vattenproblematiken, i befolkningstäta områden, vara en tickande bomb.
Vi vistas idag på en beboelig planet men om samhället inte förändras utrotar mänskligheten sig själva.
Framtida generationer kommer inte kunna ta livet på jorden för givet.
Sverige kan klappa sig på axeln som föredömligt inom många miljösatsningar, långt ifrån alla.
Ökat ansvar bör kravställas på samtliga nivåer: hos individen, företagen och inte minst beslutsfattande politiker. Vi måste hushålla med resurserna: efterfråga långsiktig hållbarhet och inse att minskat barnafödande är en nödvändighet för hela jorden. Politikers främsta skyldighet borde vara att förvalta en beboelig planet för världens framtida avkomma.
Därför är det förmätet att Sverige delar ut bidrag som direkt uppmuntrar till stora familjer.
Självklart är barnen framtiden; utan barnen lever inte mänskligheten vidare. Ansvarsfullt barnafödande är en direkt förutsättning för ett välfärdsamhälles långsiktiga välmående.
Jag motarbetar inte barnafödandet utan de principer som Sverige uppmuntrar till. Under rådande tid med överhängande utmaningar finns andra lösningar. Många länder använder inkomstskatteavdrag, istället för bidrag.
Att föräldrar skaffar barn är ett eget beslut och måste så få vara. Men att staten använder skattemedel att uppmuntra stora barnkullar genom flerbarnstillägg är kontraproduktivt för miljön.
Sverige bör istället använda skattemedel så att det finns en trygg framtid för barnen som föds att växa upp i.