"Mia Thorell är filosofie doktor och lektor vid Linköpings universitet, Campus Norrköping och undervisar huvudsakligen på Lärarprogrammet. Hennes forskningsområde är barn som aktörer i förskolans verksamhet." Så presenteras en av författarna till boken "Finspång - en bit av Folkhemmet" som gavs ut 2006 av Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) vid Linköpings universitet och av Arbetslivsinstitutet. (Detta institut avvecklades av regeringen år 2007 så Finspångsboken torde ha varit något av det allra sista som Arbetslivsinstitutet kom att medverka till.) Boken består av sju uppsatser som belyser Finspångs utveckling under de första sjuttio åren av nittonhundratalet. Mia Thorells uppsats har titeln "En nations värdefullaste tillgång är barnen". Startpunkten för hennes uppsats är invigningen av Finspångs Barnträdgårdar i oktober 1937. Eufemia Johansson talar vid invigningen. Vilket inte är konstigt. Hon är ordförande för Barnträdgårdsföreningen och Mia Thorell har lånat titeln på sin uppsats från Eufemia Johanssons tal vid invigningen. Efter att ha konstaterat att barnen är den viktigaste tillgången i nationen fortsatte hon så här: "Barnen äro ju fortsättningen på livet, de skola en gång ta vid, de äro den nya tiden. Det är därför vår plikt att göra deras liv så lyckligt och ändamålsenligt som möjligt, så att de, när de en gång ställas inför livets bistra allvar, kunna med sund livssyn och friska krafter fylla sina platser i samhället."
Eufemia Johansson - inflyttad från Uddevalla 1926 tillsammans med sin man den utbildade yrkesarbetaren Alfons Johansson - var likt sin make en aktiv socialdemokratisk politiker i kommunen och i landstinget. När hon hållit sitt tal där i oktober 1937 lämnade hon över ordet och själva invigningsritualen till Ivar Olsson som var direktör på dåvarande Finspongs Metallverk. Att direktören Ivar Olsson och arbetarhustrun/politikern Eufemia Johansson agerade tillsammans vid invigningen av Barnträdgården i Finspång var inte så konstigt enligt Mia Thorell. Finspång var vid den här tiden mycket mindre geografiskt och till invånarantal än vad som gäller idag. Aktiva människor som verkade på samhällsarenorna stötte kort sagt samman med varandra mer frekvent än vad som spontant sker idag.
Mia Thorell ger en sammanfattad beskrivning av vad det här med Barnträdgårdar/Kindergarten handlar om. "Kindergartenrörelsen byggde på Johann Heinrich Pestalozzis (1746–1827) tankar om att skapa en människa med både intellektuell och moralisk kapacitet för att kunna verka som en god samhällsmedborgare. Idéerna fördes vidare och utvecklades av hans lärjunge Friedrich Fröbel (1782–1852). Fröbel var besjälad av tanken att genom undervisning skapa en god och ädel människa. En viktig drivkraft för detta var leken. Det var i och genom leken som barnet skulle träna sin observationsförmåga, inhämta äkta förståelse av ting och processer samt utveckla sin medmänskliga förmåga." Hon berättar om Norrköpingssystrarna Ellen och Maria Moberg några som under 1900-talets första decennier var förgrundsgestalter inom barnträdgårdsverksamheten och skapandet av den moderna barnomsorgen: "Ellen och Maria Moberg växte upp i ett välbärgat hem i Norrköping. De tillhörde via modern de kända Norrköpingssläkterna Swartz och Ringborg. Systrarnas far dog när de var små och de tillbringade större delen av sina liv tillsammans med modern", skriver Mia Thorell.
Ellen och Maria Moberg öppnade 1904 en folkbarnträdgård i Norrköping för arbetarfamiljernas barn. Folkbarnträdgården kallades Fröbelstugan och verksamheten fick starkt stöd av "betydande personer" i staden. Under följande år öppnades flera barnträdgårdar i Norrköping och 1933 invigdes Fröbelgården.
Mia Thorell berättar: "Den 10 juni 1937 samlades fru Sigrid Olsson, fru Eufemia Johansson, direktör Ivar Olsson, redaktör Arne Elmgren och kamrer John Ekström för att utreda möjligheten att starta en barnträdgård i Finspång. (--) Under sammanträdet lovade Ivar Olsson att Finspongs Metallverks Aktiebolag skulle bidra med kostnadsfria lokaler för verksamheten, fri bostad för en lärarinna samt ett bidrag på 500 kronor." När barnträdgården öppnades på Bruksgården 2 i Finspång blev den snabbt populär och överbokad. Trots ekonomiska problem växte verksamheten. Inför höstterminens start 1968 fanns åtta barnträdgårdar till vilka 342 barn var anmälda. Vid årsskiftet 68-69 övertog Barnavårdsnämnden i Finspång ansvaret för Barnträdgårdarna. Resten är historia som man säger.