På olika platser i Sverige har senaste tiden riktats avsky mot poliser. Polisbilar och butiker slås sönder och ökar skattefinansierade utgifter, till vilket syfte egentligen?
Startskottet för oroligheterna var när polisen i Minneapolis brukat dödligt våld mot den nu avlidna George Floyd. Brutaliteten vid gripandet är ju inte synonymt med rasism inom poliskåren i Sverige. Så varför trotsar tusentals Folkhälsomyndighetens restriktioner och utsätter medmänniskor i riskgrupper och sjukvården för faror?
Att det finns strukturell rasism på flera håll i världen, och uppenbart i och utanför poliskårer i USA, råder inget tvivel om. Men, de flesta poliser är inte rasister. Polisernas åsikter, de som sköts under våldsamma demonstrationer efter Floyds död, har vi ingen aning om. Deras öden försvann i bruset av våldsamma upplopp, vandaliseringar och plundringar, riktade mot oskyldiga. Media har endast rapporterat om polisen vars knä som dödade Floyd och som nu är fängslad i väntan på rättegång.
Vi som intresserar oss för fakta kring fallet kan ha åsikter om Floyds kriminella förflutna med bland annat avtjänat fängelsestraff för stöld när han riktat skjutvapen mot en gravid kvinna i hemmet. Men det rättfärdigar inte att polisen använder övervåld.
Sverige går inte att jämföra med USA som är ett extremt polariserat samhälle. Vi är skonade från nedärvd slavkultur och raskravaller. Våra problem är utanförskap och integration, där socioekonomisk utsatthet ökar risken för kriminalitet. Sveriges utmaningar speglas inte i den kränkande filmen från Floyds arrestering. Vi från världens trygga hörn med fungerande socialförsäkringssystem, fri utbildning och sjukvård borde fråga oss vad som bör ingå i samhällskontraktets givande och tagande när polisväsendet attackeras.
Genom att människor vandaliserar och skadar oskyldiga legitimeras hat mot grupper. Det är ju det världen och Sverige måste bekämpa. Hat mot muslimer. Hat mot judar. Hat mot svarta. Hat mot vita. Hat mot funktionshindrade. Hat mot homosexuella. Oavsett vilken grupp som kränks är det aldrig okej. Världen är inte svart eller vit. Oförmågan till medmänsklighet och att se alla människors lika värde är svåra utmaningar även i Sverige. Kampen mot rasism börjar med oss själva. Vi är våra handlingar. Polisen som dödade Floyd får stå till svars vid sin rättegång. Det rättfärdigar inte brinnande och sönderslagna gator i USA och att röster skanderar att de ska skjuta vita. Alla vita poliser är inte kollektivt skyldiga till att Floyd har dödats, lika lite som att alla muslimer kan straffas för IS-brutaliteter, eller att alla tyskar hatar judar och är nazister.
All rasism, även invandrad rasism liksom annan typ av fanatism med inslag av förtryck, måste bekämpas i en demokrati. ”Din jävla svenne-hora”, är lika mycket rasism som att använda andra kränkande påhopp som appellerar på någons ursprung. Rasism, oavsett vem som är avsändaren, hör inte hemma i en jämställd demokrati. Beslutsfattarna i Sverige måste vilja se de verkliga problemen. Vilka skyldigheter, inte bara rättigheter, ingår i samhällskontraktet. Vad är rimliga förväntningar på såväl poliser, politiker och landets medborgare.