Efter senaste valet har MP bara ett mandat kvar i fullmäktige. Och det mandatet har Ingela. Henne måste jag träffa, tänkte jag. Och så blev det. 

Var och en av oss har nog från och till funderat på varför vi är som vi är. Ingela antar att alla de där åren, dagarna, timmarna, morgnarna med SK Korrugal har en hel del att göra med att hon är en strukturerad person vars yrkesliv domineras av planering och logistik.

– Det gör något med en när man från elvaårsåldern och framåt i många år stiger upp vid halvfem på morgonen, sätter sig på cykeln på Tunnlandsvägen i Viggestorp för att ta sig till simhallen för ett nittiominuters träningspass före skolan, sa Ingela till mig där vi för några dagar sedan satt i solen vid familjens hus i Igelfors. Hon tränade sju dagar i veckan utöver tävlingar och resor. Ovanpå det skulle skolan skötas. Det gällde att planera och det gällde att välja bort.

– När jag var liten var jag mycket i stallet. I längden blev det för mycket med både stallet och simningen. Så stallet fick stå åt sidan. Likaså fanns det inte plats för "busaktiviteter" med kompisar på kvällar och helger. Jag var nog ganska tråkig men jag hade kul, sa Ingela Billström med ett snett leende.

Det där lätta leendet återkommer ofta under vårt samtal. Jag tänker att leendet signalerar självironi och självdistans som liksom balanserar hennes starka patos att göra det man kan för det man tycker är rätt och riktigt. 

Simklubben Korrugal heter numera Finspångs simklubb. Och Ingela Billström simmar inte så mycket nuförtiden Återkommande skador fick henne att lägga badmössan på hyllan i nittonårsåldern. Hon var en framstående simmare. 

– Jag var väl en del av Östgötaeliten i mina grenar. Men jag hade hellre varit en del av Sverigeeliten. Fast då hade jag nog hellre velat vara en del av världseliten. Sån är jag, sa Ingela och log varmt. 

Efter tre år på Bergska gymnasiet tänkte hon sig att "jobba och ha lite ungdomsliv" under ett par år för att sedan ta sig an en universitetsutbildning med personalvetarinriktning.  Drömmen var att bli personalchef. Så blev det dock inte. Livet kom emellan.

– Jag arbetade i produktionen på SAPA. Där träffade jag han som blev och är min man. Eller rättare sagt så var det väl han som träffade mig. Han körde faktiskt på mig med trucken på jobbet, berättade Ingela och skrattade. 

Efter den sammanstötningen blev de snabbt ett par. Maken hade en son sedan tidigare och i den nya familjen kom snart ännu en son. Sedan slog arbetslösheten och döden till.

– Jag var gravid med vårt andra barn och arbetade sedan några år som produktionsplanerare på G A Metall. Firman slogs ihop med ett annat bolag i Finspång och i rationaliseringen som följde fick vi med få anställningsår gå. Under arbetslöshetstiden födde jag vår dotter. Vi förlorade henne redan efter en månad i plötslig spädbarnsdöd. Det var en hemsk och svart period i livet; jag minns knappt hur vi tog oss igenom alltihop, berättade Ingela.

Hon kom dock ut på andra sidan.  Tre vuxna söner i Finspång, Örebro och i Stockholm där det också finns ett ettårigt barnbarn.

– Så här i Igelfors bor bara jag, gubben och katten, sa hon. Katten heter Victor; en rödpälsad och keligt charmerande herre som stolt kommer in från skogen med en mus i munnen.

Sedan tjugo år tillbaka arbetar hon på Siemens på en logistikavdelning som planerar tidplaner och leveranser av turbiner. I dessa Coronatider arbetar hon hemma. Ett kontor har inretts i källaren. "Man vänjer sig men jag saknar arbetskamraterna väldigt mycket", sa hon.

Ingelas politiska bana inleddes som fullmäktigeledamot för S i Finspång. Hon och Socialdemokraterna gled dock ifrån varandra.

– Jag kände allt starkare att det behövs ett parti som bara arbetar för miljön och klimatet, sa Ingela. 

Hon har verkligen ett starkt engagemang som matchas väl mot hennes mer ingenjörsliknande förmåga att strukturera och prioritera. 

– Jag har ett stort allmänt politiskt intresse. Men inget kan vara viktigare än planetens överlevnad. Därför är jag miljöpartist, sa Ingela Billström bestämt. 

Vi talade länge och väl om detta. 

– Jag kan ärligt säga att lika skrämd som jag är av SD: s framgångar lika förvånad är jag över att Miljöpartiet är så litet. Visst har vi som parti tagit stryk av att ta regeringsansvar men samtidigt har miljön och klimatet vunnit väldigt mycket på vårt inflytande. Och det är det viktigaste. Så jag kämpar på och hoppas på ungdomarna, sa Ingela.