Om vi för en stund bortser från att det är en konstig tid vi lever i, är detta i vanliga fall “de förrädiska sommarlöftenas gyllene tid” . Den här stunden är kort som en andhämtning, men den är utan tvekan den bästa tiden på året.
I alla fall för mig.
Det är här och nu, runt midsommarhelgen, som jag justerar kontorsstolen så att huvudet touchar bokhyllan och fötterna slungas upp på skrivbordet. Skolan är tömd på folk, betygen är administrerade, avtackningar och nyrekryteringar är genomförda och när ögonen sluts, sugs jag in i en värld av löften om den perfekta semestern. När jag tackade mina medarbetare för läsåret, sammanfattade jag med orden. “ För att vara ett skitår så var det riktigt framgångsrikt, kanske det bästa skitåret någonsin… ”
Det är nu semestern är som bäst. Strax innan den blir av.
Som barn kretsade sommaren runt tre fasta moment – fotboll, bad och fiske . De bästa sommardagarna innehöll dessa komponenter, gärna en fisketur i arla morgonstund, följt av en dag med sol och bad och ett avslut med fotbollsträning eller match på kvällen.
Snart 50 år fyllda kan jag konstatera att behoven är konstanta. Badshortsen har längre ben än på 70-talet, fiskeutrustningen är lite mer påkostad och fotbollen utövas i högre utsträckning som åskådare än som deltagare. Förväntningarna är dock fortfarande höga, friktionsfria och gärna med en dåres envishet i att upprepa invanda mönster, oavsett tidigare utfall.
En av fördelarna med coronarestriktionerna är att jag inte behöver förhandla så mycket med mina nära och kära om var vi ska tillbringa semestern. Det blir stugan i den sörmländska myllan och planen är lika genial som naiv. När jag sluter ögonen, följer tre tillrättalagda filmsekvenser. Jag ser mig själv på bryggan en solig sommardag. Båtar passerar i periferin, men jag sitter förnöjsamt i den gistna brassestolen. Solglasögonen ger det perfekta skenet, solen värmer skinnet och en mild bris förstärker välmåendet. På fötterna bär jag tofflor, lagom slitna och med målarfärgsstänk som dekoration. Sommarhatten är på, kaffet står på en armlängds avstånd och jag avslutar ett kapitel i en tummad sommarpocket, innan jag sluter ögonen och tar en gubblur till det sövande sorlet från måsar och motorbåtar.
I det andra scenariot är det jag som sitter i båten. Det är en sen sommarkväll och sjön ligger spegelblank. Solnedgången är i antågande och jag reser mig varsamt i båten, svingar mitt kastspö och låter wobblern singla iväg mot vassruggen. Jag vet att gösen och abborren är bättre matfiskar, men det handlar inte om mat, utan om adrenalin. Ingen riktig semester utan några rejäla tvekamper med min favoritmotståndare, gäddan. Om bryggscenen handlar om att få ner pulsen så är jakten på storgäddan en förträfflig pulshöjande aktivitet. Jag älskar kampen mot gäddan, eller rättare sagt, jag älskar förväntningarna på en semester med glupska gäddor som hugger på mina wobblers.
Tredje scenariot inleds med en god nattsömn, utan väckarklockor och strukna skjortor som väntar. jag har vaknat av egen maskin, i gryningen, men ändå utsövd. Flocken sover fortfarande och jag smyger ut i det daggvåta gräset, gör mina morgonritualer och slår mig därefter ned med kaffekopp och något läsbart i handen. Det är stunden i ensamhet på morgonen som är det primära, att få vakna utan ljud och andra intryck, att få dricka den första koppen kaffe utan några krav om vad som väntar på jobbet och vilka punkter som står på agendan. Det är kaffet, tystnaden, daggen och jag, i den optimala samklangen.
Det naiva med semesterambitionerna är att de tycks så friktionsfria och tillrättalagda. Och det är bara i denna stund, strax innan semestern, som livet är så enkelt. I augusti är jag tillbaka i verkligheten och då har vi facit på om den bästa tiden har varit eller om den får vänta till nästa sommar. Men bli inte förvånade om ni i någon framtida krönika får ta del av missöden som ryggskott i brassestolen, sönderslagna tånaglar på bryggan, fiskekrokar i ögonbrynen eller skållhett kaffe som har tappats i knät.
Den som lever får se…
om vår bästa tid väntar bakom knuten…
eller om den äger rum just nu.