I juletid lockas barnen att tro: att tomtar uppfyller deras önskningar, att tomtar dimper ner genom skorstenar, att tomtar äter framställda risgrynsgröten och pepparkakorna.
Förväntningarna växer med julpyntningen, med knäcken fastnandes i tänderna, med julmarknaderna i takt till: White Christmas, Mer jul och Bjällerklang.
Bland glittrande adventsljusstakar i fönstren, gigantiska spegelröda grankulor i köpcentret och ljusdekorerade skulpturer i staden rör vi oss allt närmare julafton med glädje och längtan hos många – långt ifrån alla.
Upplevelsen av magiskt lugn, en förtrollande stund, är få förunnad. Många är sönderstressade dagarna innan och oförmögna att njuta när väl julledigheten står för dörren. Vissa barn stirrar förväntansfullt på paketberget under granen, andra söker kontaktuppgifter till BRIS jourcentraler.
Familjer dukar till festmåltider, övertar traditioner från tidigare generationer och andra kulturer. Vi avnjuter glögg, med exotiska arabiska kryddor, inspirerad av tyskarna. Vi bakar gyllenbruna bullar med saffrankryddor som skördats i Atlasbergen. Vi ger varandra gåvor likt de antika romerska saturnalierna. Svenskarnas absoluta favorit på julbordet är julskinkan, en dominerande klassiker, även om populariteten dalar i takt med att vi äter allt mer veganskt och vegetariskt. Matlagningen är en viktig del av ritualen i svenskarnas mest traditionella högtid, likaså jultomten inspirerad av den givmilde och spinkige Sankt Nikolaus som på 300-talet levde i nuvarande Turkiet.
I den mättade doften från hyacinter, stekflottiga köttbullar och barrande julgranar förväntas vi fira. Vad vi firar och om vi alls firar är högst personligt. Hinner vi ens reflektera över varför vi har så många dagars ledighet mitt i veckan.
Några firar Jesu födelse, andra firar att de är lediga och tillsammans, vissa skänker en tanke eller en skål till hedniska gudar som inspirerat våra jultraditioner: såsom offrade julgrisen, en hyllning till Frejs galt Gyllenborst. Halmbocken, vi ser överallt och allra mest i Gävletakten, symboliserar guden Tors bockar Tanngrissner och Tanngjostnir. Dekorerade granar, kransar på dörren och misteln i taket är gulliga julinslag äldre än kristendomens inträde i Sverige. I tusentals år har Vintersolståndet hållits som årets heligaste tidpunkt i Europa. Skrifter från antiken, före Vikingatiden, visar hur nordmän träffades, festade och drack ”jul.”
Genom värnandet av uråldriga seder och öppenhet för kulturella inslag behåller Sverige sin mest firade tradition som i årtusenden samlat människor till fest.
Jag värms i vinterkylan av aktörer som öppnar dörrar för de som av olika anledningar saknar nära och kära. De som bjuder utomstående att fira tillsammans med familjen.
Vi bör ställa oss frågan, liknande jultomtens: ”finns det någon snällhet här?”
Hur kan vi hjälpa de som har några tuffa dagar framför sig, de ensamma, de som oroas över den långsammaste av alla helger?
Vad kan vi göra för att ge barnen den bästa av jular? Inga hårda eller mjuka paket i världen ersätter kärlek, närvaro och glädje. Om det innebär julmust istället för snaps, låt det då bli en vit underbar jul för barnens skull.
De glittrande ljusen i vår vackra stad skänker det bruna, det kala, det mörka en stämningsfull yttre font. Låt oss sprida värme och tillönska varandra God jul och gott nytt år.