Året är 2035. Platsen är Finspång. I en trädgård i stadsdelen Högby sitter en 70-årig kvinna och dricker kaffe tillsammans med sina nästan vuxna barnbarn. Kaffets bönor har hon själv plockat och malt på en av sina många resor ute i världen.
– Mormor, du som har rest i alla världens länder, du måste veta var jordens lyckligaste människor bor, säger det äldsta barnbarnet.
Mormodern ler, ett leende som börjar nere i tårna och sprider sig genom kroppen och upp till ansiktet.
– Ja, jag är så glad att kunna svara dig att befolkningen över hela världen är betydligt lyckligare nu än de någonsin varit. Det vände när Michael, Abhijit och Esther fick nobelpriset i ekonomi 2019.
De visade genom vetenskapliga studier hur fattigdom kunde utrotas med god och gratis förebyggande hälsovård och skolgång för alla. Äntligen tog världens makthavare till sig det som många redan känt på sig, att det är lönlöst att ständigt jaga höjd tillväxt, att det är att förbättra människors liv, speciellt för de allra fattigaste, som är svaret på gåtan. Tillbaka till din fråga, Otto, det kan vara så att jordens allra lyckligaste människor faktiskt är vi som bor här i Finspång.
– Det kan jag tänka mig, säger hans kluriga syster Mira, jag har hört att det fanns brottslighet här förr i tiden.
– Det är sant. Min farmor växte upp i huset här intill i början av 1900-talet. Hon dog innan ni föddes, så ni har aldrig träffat henne, men hon berättade att det härjade klädtjuvar på Högby på den tiden, så de fick verkligen hålla koll när de hängde upp sin tvätt på linorna utanför husen. En annan gång, när Otto var riktigt liten, blev min bil stulen precis här utanför huset.
Kusinen Stella, som aldrig har velat sitta still några långa stunder, kommer precis ut i trädgården med fler bullar. Hon lägger sig i samtalet:
– Hur kunde ni vara så omoderna och egoistiska förr i tiden, mormor? Nuförtiden har vi fattat att alla vinner om att vi hjälper varandra och samarbetar. Samarbeta, det lärde vi oss redan på föris.
Finspångarna var väl de som först röstade fram politiker som förstod poängen med att våga satsa pengar för jämställdhet? Jag tänker till exempel på att alla gymnasieungdomar redan då fick körkort betalt. Det var väl på den tiden det fanns miljöfarliga bilar, men i alla fall, de försvann ju snart, och nu är ju allt mycket mer jämställt och rättvist, och de flesta cyklar dessutom.
Hon är klok som en bok, det har hon alltid varit, den där ungen, tänker mormodern och sörplar i sig av kaffet med den lena smaken.
– Ja, det är verkligen toppen, säger minstingen Milton som precis börjat på gymnasiet, i Finspång. Kan jag få en lärlingsplats i ett lokalt företag redan när jag går i skolan, och arbete när jag gått ut, eller så är jag väl förberedd att fortsätta plugga. Det spelar egentligen ingen roll vilket jag gör för alla behövs. Vi som går i plugget nu förstår på ett helt annat sätt än tidigare hur viktigt det är att gå till skolan varje dag, för vår egen skull, men också för att hålla hög kvalitet i hela samhället och kunna vara med och påverka och fatta de klokaste besluten.
– Ja, fortsätter Otto som snart ska ta över sin pappas företag, och vi företagare i Finspång har alltid varit bra på att ta samhällsansvar. Redan på den tiden när det fanns människor som kände sig ensamma och till och med utanför, till exempel under julen, skänkte vi julklappar och såg till att dessa människor kom in i gemenskapen igen.
Mormodern sluter ögonen en kort stund. Vad var det egentligen som gjort finspångarna till de lyckligaste i världen? Ja, kanske att utgångsläget var så bra från början. Sedan kom vårdcentralen i centrum och alla blev mycket friskare. Förskolorna och skolorna fick högre lärartäthet och stressen försvann. Familjer fick det stöd de behövde. Finspångare arbetar hårt och plikttroget, tänker hon, och de får så mycket tillbaka. Ingen som inte vill behöver känna sig ensam. Här finns ett blomstrande musikliv som spänner över alla generationer. Mira kan utvecklas i sina stora intressen dans och konst. Milton både rider och spelar fotboll. Naturen, cafélivet, biblioteket, gemenskapen … Så öppnar mormodern ögonen och säger:
– Ja, det är inte så konstigt att så många vill bo i just Finspång. Vid årsskiftet för 15 år sedan var vi väl sådär 22 000 invånare. Nu är vi över 30 000. Stella, vill du hälla upp en påtår till mormor?