Sitter här som vuxen människa och funderar på att fuska. Min fru kan ju inte veta om jag stoppar i mig ett och annat, mumlar en elak röst i bakhuvudet. Inte särskilt mysig denna morgon och jag är tyvärr redan hungrig. Nu är inte detta något som talas om i morgonnyheterna på radio vilket väl är rimligt. Drönare däremot tals det om hör jag och observationerna är många!
Drönare, jag hade besök av en sådan i trädgården vid tillfälle men inte av den storlek som nu beskrivs gällande otillbörliga överflygningar. Någon kunnig person berättar att alla observationer kanske inte verkligen rör sig om drönare. Folk har börjat titta uppåt, menar han, och då får man syn på saker. Det stämmer nog, funderar jag, när det gäller saker som är där uppe någonstans. Där man inte tittar ser man inte.
Nu ska det enligt uppgift hållas extra koll så att man får vetskap om fler drönare dyker upp. Allmänheten är viktig sägs det vilket gör att man kan behöva se upp, eller nej tvärtom, man behöver vara vaksam på att ansvarskännande medborgare kan gå omkring och se upp så att man inte krockar. En gång i tiden var drönare personer som var slöa, ville lata sig och flyga omkring var inte att tänka på. I skolan fick man lära sig att drönare var namnet på bihannen, en beteckning jag sällan nyttjat ska erkännas. Det är nya tider, tänker gubben vid morgonkaffet, språket förändras på så många olika sätt. Det talas nu om att det ”drönas” runt bland skyddsobjekt. Säpo och underrättelse - och säkerhetstjänsten Must ska hursomhelst få stopp på detta ”drönande”.
Drönare som används för krigsinsatser kan vara väldigt stora, tror jag mig förstå, med en vingbredd på uppåt 15 meter. En fördel med drönare är då att man inte riskerar piloters liv. Resultatet av drönarens insatser kan däremot kosta liv. Om du på din morgonpromenad skymtar en sådan drönare bör du troligen söka skydd. Det svenska försvaret har inte beväpnande drönare, än så länge.
Skolor och förskolor tvingades stänga under veckan på grund av Corona. Det fattas personal och många elever är sjuka om än lindrigt. Röster höjs nu för att det borde vara nog med inskränkningar på den personliga friheten, folka blir ju inte så sjuka, menas det. Men en del blir fortfarande mycket sjuka och vårdpersonal som såklart har annat än Corona att hantera blir sjuka och kan inte göra sitt jobb. För övrigt har en miljon svenskar inte vaccinerat sig. Där man inte tittar ser man inte. När det gäller förskolor och skolor så har personalen verkligen haft en lång tuff period vilket även drabbat elever på olika sätt.
En tid av oro är på väg att förändras gällande Corona. Vi är inte framme än, vi bör ha tålamod för allas bästa. Den samsyn som rådde politiskt tycks nu övergå i att kasta skuld av olika slag. Vi gjorde för mycket eller för lite, för snabbt eller för långsamt. Självklart ska vårt agerande utvärderas men man bör väl minnas att en massa kunskap finns vid just utvärdering som man inte hade vid genomförande. Efterklok brukar man väl beskriva som något lättare att vara än klok i stunden?
Min fru har redan gått och huset är tomt. I skåpen finns somligt jag gärna skulle vilja smaka lite på men inte kan jag fuska på det viset. Detta med 5-2 är ju något vi enats om min fru och jag eller så gott som enats om. Nu hör jag många som vill tala om att just 5-2 inte fungerar vilket väl i och för sig beror på vad man vill uppnå. Jag märker att jag är benägen att ta till mig det jag vill höra. Utifrån hunger väldigt benägen. Är det så vi sållar information, tänker jag, utifrån egna syften och eventuell vinning? Skrämmande tanke och särskilt om det kan gälla även mig.
Men nog är det väl motsatsen mot klokskap och solidaritet. Man får ”se upp” så att man inte bara ser det man vill se. Finns där en drönare så är det ju så, kan en del bli väldigt sjuka så är det något man behöver ta till sig. Om andra oroar sig behöver man ta det på allvar även om man själv inte alls är orolig.