Tillbaka på min gamla arbetsplats för ett kortare inhopp. Allt är sig likt, ändå inte, men det tar inte många minuter innan det känns som om jag aldrig varit borta.
Blicken är lite klarare, jag är lite piggare, läser instruktioner lite noggrannare, upptäcker saker jag aldrig tänkt på förut. Man blir fort hemmablind. Eleverna hälsar glatt och jag känner att jag saknat dem. När några grabbar i ett hörn tjafsar om att den ena stängde av den andres dator och det därför är befogat att slå till den personen, känner jag dock att jag inte saknar just det. Det dagliga tjafset, tillsägelserna. Men en lång diskussion om innehållet i en bok med en intresserad elev, ja då är jag på banan igen. Några tjejer frågar varför jag inte jobbar längre och jag svarar med en motfråga - skulle ni kunna tänka er att jobba med samma sak i nästan tjugofem år? De bleknar lätt och svarar samstämmigt “Aldrig!” Sen enas de om att man visst kan göra det om det är roligt och jag håller med.
Under hösten har en del elever varit ute på prao och fått prova på olika jobb. En del har haft jättekul, andra är mer tveksamma. Pojken som varit på förskola tillhör den senare gruppen, det var jobbigt och skrikigt, men han skiner upp när han berättar om hur mycket barnen gillade honom. Tror jag det, även små barn gillar ju när det händer nya saker. En har varit på ett museum och tyckte det var det roligaste han gjort och en annan var på ett café, det var ganska kul, skulle kunna duga som sommarjobb.
Om framtidens jobb vet vi inte så mycket. Kanske finns de inte ens än. Och kanske kan vi inte ens föreställa oss dem. När jag började min yrkesbana kunde väl ingen komma på tanken att filma sig själv när man spelade spel eller sminkade sig och att folk skulle vara intresserade av att titta på det. Eller att bli molnvakt, kulturflätare och robotpersonlighetsdesigner, alla yrken på frammarsch 2019 enligt chef.se. Förvånansvärt ofta pratar och drömmer dock unga personer fortfarande om ganska traditionella yrken, som läkare, ingenjör och polis. Det viktiga är ju att få komma ut i arbetslivet tidigt, för att förstå att man kan klara ett antal olika jobb, mer eller mindre intressanta, om man trivs med arbetskamraterna och har roligt på jobbet. Ett av mina första sommarjobb var att städa hotellrum, inget jag direkt ville bygga en karriär på, men jag har sällan haft så roligt som den sommaren. Vilket gäng det var, gud vad vi skrattade!
Klart är väl i alla fall att de flesta kommer att byta spår och yrke flera gånger i sina liv, betydligt oftare än förr. Och yrkeslivet behöver absolut inte vara över för att man passerat 80, är man pigg och mår bra finns fortfarande massor av saker att göra. Känns hoppfullt!