Välkommen till kundtjänst för beställning tryck 1, för frågor om avtal tryck 2, för teknisk information tryck 3 o.s.v.
Jaha såklart, tänker jag som passar på att ringa under min lunch. Vilken ska jag välja? Jag väljer lite på måfå varpå en mycket opersonlig röst förklarar ”din plats i kön nu är nr. 15”. ”Det är många som ringer nu”, fortsätter rösten. När jag väl kommer fram är lunchrasten nästan slut och personen förklarar att jag hamnat fel, han har inte hand om det jag vill prata om. Han kan koppla mig, säger han, när han märker att gubben, alltså jag, börjar bli upprörd. Han har troligen gått någon snabbkurs och fått veta hur man sak göra när någon blir upprörd. Jag tackar och han kopplar mig vidare. Vidare till ”rösten” som förklarar att min nya plats i kön är 12. Det känns som om jag, en fridens man, vill slå någon. Maktlöshet och en känsla om att vara betydelselös gör saker med oss människor.
Hur kan företag komma undan med liknande brist på service, funderar jag alltmedan jag hastar tillbaka till kontoret. På serveringen vi stadstornet sjunger två trubadurer och ilskan rinner av mig där jag vandra Drottninggatan ner. Dom sjunger om trasiga skor, det är fint och det är sant, jag behöver inte vara upprörd. Solen skiner och mina skor är hela. Musik och poesi gör saker med oss människor.
Min far hade en lite egen tes om hur saker fungerar. Nar det visade sig vara fel på saker han köpt var det typiskt och för att det var just han. När folk behandlade honom dåligt gällde samma tes. Såklart att just han skulle handla i just den affären och möta just den personen. För det mesta lyckas jag komma ihåg att förstå det på ett annat sätt. Jag brukar förstå att alla får trasiga saker, särskilt från dåliga företag och att personer med brister i sin människosyn drabbar många fler än mig. Detta sagt väl medveten om att somliga personer beter sig selektivt illa, alltså behandlar vissa kategorier av kunder sämre än andra. Just den senare gruppen önskar en evighet i digital kundtjänst även om jag som sagt är en fridens man. När jag ibland tappar perspektivet får det konsekvenser. Som när mannen på Claes Olsson glömmer att fråga om jag behöver en påse, vilket man där behöver betala för, och sedan försöker rädda saken med att säga att han trodde att mina saker skulle få plats i den lilla gratispåsen. Jag tar det personligt och tänker inte. Som jag borde, att han bara glömt, att det bara blev fel. Jag tittar på den lilla påsen och min hög av varor och säger ” och hur kunde du tro det” med vass röst. Inte heller nu tar han chansen att säga att dom kan bjuda på en påse. Jag tar mina saker i famnen och väser ”tack för ingenting”. När vi tappar perspektivet och saker blir personliga gör det saker med oss människor.
Igår spelade Island kvartsfinal mot Frankrike. Island landslag vann folks hjärtan. Laget kämpar på ett härligt sätt och halva landets befolkning tycks vara i Frankrike för att stötta. Jag finner mig hålla på Island. Jag blir rörd. Den Isländske kommentatorn kvider och tjuter när Island gör mål och man blir berörd. Sedan är ju Lagerbäck svensk och IFK`s Traustason är ju med. Sanningen är väl att hela Islands lag över presterar. Engagemang gör saker med oss människor.
Ja så där är det. Vi människor är inga öar. Vi berörs av sammanhang vi finns och formas i alla möten. Vi behöver mötas med respekt och vi riskerar att ibland ta saker personligt. Saker som i och för sig är fel men mer på generellt nivå och fel för alla. Bråvallafestivalen har precis börjat när nyheten om en våldtäkt kommer. Det sägs ha skett i publikhavet framför scenen. I publikhavet? Jag som bär en föreställning av musikälskare såsom lite bättre människor. För visst måste man väl vara musikälskare för att ta sig dit? Men visst, samma fråga gäller ju ”fotbollsälskare” som kan tycka att matcher är ett bra tillfälle att slå någon fördärvad. Nåväl det finns väl folk som vet bäst om hur man åtgärdar sånt också liksom hur man bör åtgärda stenkastning och eldandet av bilar i tid och otid. ” För att införa tvångsarbete tryck 1, för att sätta minderåriga i fängelse tryck 2. För att införa längre fängelsestraff i otroligt mycket sämre fängelser tryck 4”.
På tal, om ”i tid och otid”. Min far skrev att han inte ville att jag skulle komma med blommor till hans grav i ”tid och otid”. Men nu är det tid far, jag har semester och jag kommer. Jag vill sitta där hos dig en stund och berätta om vad som hänt och hur det är. Jag ska sitta där och påminna mig om vad som är viktigt i livet och hur lätt det är att tänka fel. Saknaden och sorgen gör saker med oss människor.