Men, det ska erkännas, den rör sig lika vilset som robotgräsklippare jag sett. ”Fint att se dig igen Kotte”, säger jag lite mumlande men upplevelsen tycks inte vara ömsesidig. Nåväl hen kommer att skydda mitt ”eden” mot kluvna tungor och såna vill jag gärna slippa. Nog når världens alla elakheter in även hit men jag vill ogärna att elakheten doppar sina bittra skorpor i mitt morgonkaffe.
Nu har många semester, vilket medför stora förväntningar. Det ska resas, upplevas och gärna vara väldigt trevligt. Föräldrar vill att just deras barn ska få ett fint sommarlov men samtidigt har många ekonomiska begränsningar. Det finns just nu väldigt många extremt rika i Sverige men skillnaderna är stora och många familjer får semestra hemma eller hos goda vänner. Nog hade det varit finurligt om några hade sommarstugor, andra en båt, alltmedan andra kunde välja att resa. Nu förhåller det sig ofta så att en del har alla dessa möjligheter medan andra står helt utan. Pengar är ju såklart inte lika med lycka men nog är det lätt att tro så och nog är det en bild av lycka våra barn får till sig via allt dom tar del av. Ibland besinnar vi oss och säger ”huvudsaken är ändå att vi får vara tillsammans” och så är det ju.
Just ”bilden av lycka” förändras av omständigheter och sammanhang. När jag var barn åkte väldigt få av mina kamrater på längre resor och även om en del hade sommarstugor så var det nog som roligast när alla var hemma och kunde leka på gården till sent på kvällen. När de flesta av mina kamrater var borta tyckte pappa synd om mig men vi hade ju varandra. Bilden av lycka kan vara så olika, för någon är det en Greklandsresa för någon annan att ta sig förbi en sjukdom. För en del människor är drömmen om lycka en dröm om fred.
Mina grannar som är hundar tycks bli omåttligt lyckliga så fort dom får gå ut för att inte tala om när någon från familjen kommer hem. När husse kommer känner dom igen bilen och när han öppnar grinden är det som att dom gråter av lycka. Dessa grannar, som är hundar, tycks ha en förmåga att vara i stunden och inte längtar dom till Grekland. Det där med att vara i stunden ger väl både lycka och olycka. När husse är borta kan det vara för alltid och därav glädjen när det visar sig att han kommer tillbaka. En del av oss har väl lite hund i oss och kan inte riktigt lita till att nära och kära ska komma tillbaka. Små barn har ofta inte nått den där tilltron, därav svårigheter att skiljas från förälder i förskoletamburen. Barn kan ofta bli väldigt glada under korta stunder, ja lyckliga förmodligen. Trygghet, närhet och nått kul på det, så kanske lycka kan beskrivas eller åtminstone en stund av lycka. En stund barnet vill behålla ”bara en gång till”.
Kanske borde prova det där. Nästa gång jag upplever en sådan där lyckokänsla med nära och kära skulle jag kunna utbrista ”bara en gång till, snälla”. Alla skulle liksom stanna upp som om att det nu står klart, gubben har tappat det helt. ”Bara en gång till” skulle jag envisas och så skulle min fru få se så där rolig ut igen efter förmåga. Inte för att håna henne utan för att det blev nått kul i det trygga. Jag borde kanske även våga bli så där hundglad när vänner kommer på besök. Skutta runt vännerna, ja efter förmåga, skratta och vifta på svansen, efter förmåga såklart. Allt detta i ett försök att omfamna lyckan i stunden. Möjligen skickar familjen iväg mig på någon nervstillande resa efter en sådan uppvisning.
Jag ställer ut ägg till Kotte. Nog ser han lycklig ut men för säkerhets skull. Vill ju gärna göra andra lyckliga och gammal man gör så gott han kan. Vill ju gärna ha en lycklig värld, en solidarisk empatisk värld där det för övrigt självklart är ”hets mot folkgrupp” att elda heliga skrifter framför troende! Ja du Kotte håll min trädgård fri från kluvna tungor så kommer jag med lite extra mat då och då. Att ge är ju lite lycka i stort och smått. ”Den hand som ger förblir aldrig tom”, sa Tom Tiller, professor i praktisk pedagogik, vill jag minnas.