Lovisa Sundin: Lovisa Sundins lördagskrönika

Jag är förälskad. Han heter Klimpen, är fyra veckor och låg i går och snosade i mitt knä. Hans nio syskon går inte av för hackor de heller. Min syster har tio små boxervalpar i sitt hem, plus tre fullvuxna. Det värmde i hela hjärtat av att bara titta på de små när de tog sig runt i valphagen, en del busade med varandra medan andra sov tryggt i en hög. Med julen på intågande kändes det skönt att bara sitta där mitt i bland dem, den misslyckade knäcken och tanken på julklapparna man inte köpt var som väck. Lika många hatar som älskar julen, men oavsett så är den, när denna krönika trycks, över. Vi närmar oss nytt år och tiden för att sätta upp mål för det nya året. Det är alltid bra med en vilja att förbättra sitt liv eller kanske till och med andras. Om dessa nyårslöften hålls eller inte är ju kanske inte min sak att säga, men en sak är dock säkert: detta är gymmens bästa tid på året. Januari är den tid då det säljs flest gymkort och det bästa är att om du inte håller ditt löfte att gå dit kommer de ändå inte att döma dig eftersom du redan köpt ditt kort. De flesta av oss vill ha bra kondition, äta rätt och leva sunt, vilket inte är omöjligt. Jag tror dock att man i många fall är för hård mot sig själv. Det här med förbud kan ju förvandlas till något lockande farligt med en efterföljd att du mår dåligt för att du inte klarar av att hålla vad du lovat. Givetvis ska man hålla dieter som rekommenderas av läkare och undvika mat som är en allvarlig risk för din hälsa, men utöver det så måste man tillåta sig att äta lite onyttigt ibland. Nyårslöften ska handla om vad man kan göra för att må bra, inte vad man ska avstå från. Välmående är dock mer än bara motion och mat. Det handlar om vänner, kärlek, jobb, studier och kanske främst hur du är emot dig själv. Att känna att man har ett värde och att det du gör handlar om vad du vill med ditt liv och inte vad andra tycker. Vilket borde vara självklart. Detta gör nog att jag trivdes extra när jag satt där i valphagen. Hundar uppfostras att lyda, men du kan ändå märka vad de känner för dig. De har tydliga tecken som att vifta på svansen, morra, kanske dra sig undan av rädsla eller inte bry sig alls. Att bli mött i dörren av tre stora hundar med viftande svansar som alla vill hoppa upp samtidigt kan ju vara skrämmande, men det är också rätt härligt. De ser inte om jag är lite för tjock, osminkad, har en fläck på tröjan, de bryr sig inte om hur jag väljer att leva mitt liv, de frågar inte varför jag inte har barn, de är bara supernöjda att jag kommer på besök precis som jag är. Det är inte så att jag inte uppskattar och känner mig uppskattad av min mänskliga omgivning, men ibland är det bara så skönt med den där kravlösa äkta glädjen. Det är en situation när det är enkelt att ge och få tillbaka värme. Det gjorde också att jag satt där med den lilla hunden tryggt i famnen lite längre än jag hade tänkt, klappade på den mjuka pälsen och mådde riktigt, riktigt bra. Det är en känsla jag tänker ta med mig in i det nya året. Gott nytt år!