Mat! Själva ordet får mig att minnas olika höjdpunkter uti denna resa i livet.
Min mors köttbullar t.ex. hur kan det komma sig att man aldrig numera kan smaka till sig något så gott? Farsan var en hejare på att glödsteka sill, det hörde alltid till att när vi besökte mitt föräldrahem så skulle det tändas upp i öppna spisen och snart kändes den ljuvliga doften av denna så enkla, men så goda, måltid över hela nejden. Här kommer flera matminnen: Azorerna, en ögrupp långt ute i Atlanten. En måltid på kvällen hägrade och jag gick ner till receptionen för att få hjälp att beställa bord på en fiskrestaurang. Vi fick en tid och hör här: Ägaren kom och hämtade oss med sin bil! Fisken smakade utmärkt. Eller på det lilla matstället i en liten stad i Portugal med nyfångad sjötunga med tillbehör. Kaningrytan på Teneriffa, den flamberade fisken ”Espadan” på Maderia, detta var några kulinariska höjdpunkter från den stora världen. Förresten, när jag arbetade på en kryssare för ganska många år sedan fick jag en inblick i köksavdelningen där rysk kaviar hörde till det vardagliga för passagerare med gott om dollar. Ibland hände det att kyparen kom tillbaka med ouppäten sådan och vips tog vi hand om detta havets guld och bredde det på en rostad macka. Om det var gott? Njaa, inte för det priset. Men mat i den omedelbara närheten kan ju också framkalla de mest ljuvliga matminnen. Efter en lång dags vandring i vår huvudstad Stockholm började det suga i magen. Dels efter en kall öl och naturligtvis: mat. En liten restaurang med indiska maträtter lockade mig att stiga in. Det var tidigt på eftermiddagen och jag var ensam i lokalen. Den kalla stod snart på bordet och jag bestämde mig för att intaga kyckling marinerad i yoghurt. Jag lovar maten, med atmosfären runt omkring, delikat! Kommer också att tänka på Kvickens café här i staden efter fredagens rumlande, det blev sent. Hans krabbsalladsmacka på hålkaka, ett stort glas mjölk och några koppar starkt kaffe, allt detta lade sig som bomull i magen. Alltså, mat är viktigt och skall tillagas med ödmjukhet. Själv gillar jag skarpt att stå vid spisen och trolla med kryddor och såser, riktig grädde är viktigt! Att äta dagens rätt kan ibland utmynna i besvikelse, man skall väl inte bara äta för ätandets egen skull!
Vi åkte till Skärblacka i ett ärende och passade på att prova dagens på Lingon & Dill. Nog för att jag har ätit
strömming och potatis många gånger men detta smakade: ljuvligt! Vilken mat, vilken sallad och så nöjda vi var efter denna lilla utflykt i Östergötland, Sverige. Och ytterligare ett matminne får jag nu bära med mig, grattis Skärblacka! Och så här kunde det gå till på Stadshotellet i Söderköping för länge sedan. Paret hade fått ett bord men strax intill befann sig ett sällskap med yngre herrar som underhöll varandra med skratt, historier: högljutt. Paret klagade och kyparen uppmanade: ”Det var ett förskräckligt gapande härborta, grannarna klagar”! En ur sällskapet svarar något påstruken: ”Presich va vi tycker mä, kan vi få byte bord!”