Det är snart jul. Det tredje ljuset är tänt. Det var min tur att tända igår, ingen stor sak i det då vi bara är två som turas om men rätt ska ju vara rätt.
Vi hann kanske även begrunda det vackra skenet någon liten stund. Jag minns inte riktigt. Inte känslan. Ibland blir hela livet ett flöde av händelser där det ena blandar sig med det andra till den grad att inget blir riktigt tydligt. Ett stressigt mojs bara eller ett ”slajm” kanske, ett illgrönt!
Det ringer hela tiden och det är väl bra att de som behöver stöd av barn och elevombudet verkligen ringer. Men allt blir kvar i mig, alla svåra situationer fastnar i mig samtidigt som jag söker lösningar. Eleven som inte gått i skolan på tre månader, eleven som blivit utsatt av flera kamrater, eleven som inte vågar gå till skolan. Alla sitter kvar i mig. Som oro men även som någon sorts kunskap och insikt. Det ska bli en bok med tiden vet jag att jag tänkt. Kanske finns det saker som behöver delas och kanske vara till nytta för någon. Men å andra sidan, vem ska hinna läsa den?
Jag försöker svara på mail men blir hela tiden avbruten av telefonen. Mitt fokus hamnar på själva ringsignalen. Jag måste byta signal, tänker min lösningsfokuserade hjärna. Så ringer min privata mobil och jag svarar utan att se efter vem som ringt. ”Hej Stephan hur står det till idag”, undrar en främmande röst. Samtidigt som jag börjar svara artigt inser jag att detta inte är ett jobbsamtal så jag säger att jag är upptagen med jobb. Då börjar kampen. Personen upplyser mig om att det bara tar ett par minuter och så bråttom kan jag väl inte ha. Jag förstår såväl hur svårt det kan vara att jobba som telefonförsäljare men just nu är min stressmätare uppe på rött och varje sekund är ett ytterligare påslag. På ett, rent av, otrevligt sätt avslutar jag samtalet. För säkerhetsskull blockerar jag sedan numret väl medveten om att det inte kommer att hjälpa men känner ändå att jag åtgärdat ett problem. För övrigt inser jag att jag måste byta ringsignal på jobbmobilen och min privata.
Senare på kvällen går stressmätaren upp igen. En telefon ringer och ringer vilket inte tycks bekymra min fru som för sin del lyssnar på uppläsning och lagar mat. ”Men ska du inte svara”, frågar jag lite mer irriterat än jag tänkt. Det där är din telefon svarar min fru med viss värdighet och javisst tusan jag bytte ju ringsignal. ”God kväll jag skulle vilja prata lite om dina elkostnader”, säger en röst som uppbenbart befinner sig i ett hav av försäljare. Det vill inte jag, inte alls faktiskt, vilket jag upplyser försäljaren om. Det är snart jul och då blir det tillfälle till lite vila. Ingen telefonförsäljare ringer väl på julafton, säger jag till mig själv i ett försök att återskapa lite inre frid.
Det är snart jul ändå och jag ska köpa julklappar, hitta en riktigt fin gran så att min dotter, som alltid har en kritisk blick gällande granar, blir nöjd. Bilder av stilla julharmoni fladdrar förbi i mitt huvud, en god glögg i gungstolen, julmatsrester och en bra match på TV, lust att bjuda hem vänner och ork för att vara så trevlig som man just då vill vara och avstängda telefoner!
Kanske kan julen bli lite vila för familjer med barn som har svårt att hitta rätt i skolan. Föräldrar som hela dagarna oroar sig, känner sig otillräckliga och har svårt att se någon lösning. Jag kommer aldrig att förstå varför vi måste få våra barn att passa i en massa mallar, pressa på och pressa in. I min fantasi låter jag stora vackra flingor falla och lägga sig som ett lugn täcke över all stress och oro. I min fantasi tänds det ljus i mörka fönster som tecken på att nästan allt kan ändras på. I min fantasi blir all människor vänliga och goda där vid risgrynsgröten såsom gamla människor när jag var barn. Jag minns dom så. Vänliga, kärleksfulla och förstående. Dom är borta nu och andra måste bära i allt detta kärleksfulla och placera det varsamt under granarna.
Det är snart Jul. Ring mig inte men kom gärna hem till mig du som tror som jag, att barn är goda och vill väl. Så kan vi sitta där framför brasan och prata om allt men samtidigt gjuta lite mod i varandra. Mod för barns bästa!
Kram och God Jul