Min far och jag hade en bit att gå när jag skulle till ”dagis”. Det var tidigt på morgon och möjligen gnällde jag lite då och då. En lång uppförsbacke väntade oss på väg till ”dagis”.
Med tiden började en buss som åkte vår väg stanna när föraren såg oss och så fick vi åka med. Föraren tyckte kanske synd om oss som han sett gå där varje dag. Ska man göra så som chaufför, det ingick verkligen inte i hans uppdrag och kanske skulle han till och med få en tillrättavisning vid kännedom. Han reagerade liksom med hjärtat utifrån inlevelse. Jag minns att far var både tacksam för hjälpen och glad över att få den respekt som gesten innebar. En känsla av värde rent av.
Det finns saker som olika yrkesutövare måste göra, sådant som finns tydligt formulerat i anställningens utformning. Även när personer rent objektivt genomför samma handlingar mot exempelvis en kund kan det finnas en kvalitetsskillnad som är mer svår att sätta fingret på. Dessutom gör en del personer i sin yrkesutövning även något lite som hen inte måste, utifrån hjärta möjligen. Någon påpekade betydelsen av att låta varje tanke och handling passera hjärtat vilket kanske kan var klokt. Busschauffören från min barndom gjorde något extra även om det inte alls gav honom annat än vår tacksamhet
Kanske hade hon funnit en större sanning än jag anade, hon Sonja Hedenbratt som ihop med Sten-Åke Cederhök hade sången ”Låt hjärtat va` me` som signaturmelodi i TV programmet Jubel i Busken i slutet av 60-talet. ”Låt hjärtat va me` glöm för all del inte de`” Vi satt där och såg programmet far och jag. Far sjöng med och kanske tänkte han då på den där busschauffören.
Livet kan vara kyligt mellan varven och omständigheter kan få oss att tvivla på både det ena och det andra. De stunder när allt flyter på snabbt och lätt riskerar vi att missa att notera den lycka vi känner. Någon sorts vardagslycka. Det finns inga starka människor, brukar jag drista mig att påpeka, alla kan hamna i svåra omständigheter som kan tyckas omöjliga att reda ut. Det finns utan tvekan de som kämpar och uträttar stordåd, i det lilla eller mer officiellt, men sårbarhet är en mänsklig egenskap! Den som stålsätter sig från såväl empati för andra som tillgång till sig själv blir lite mindre mänsklig men inte stark. När vi i vår sårbarhet möter någon som förmår ha hjärtat med och kanske till och med gör något hen inte alls kan förväntas göra öppnas nya möjligheter för oss. Vi kan återfå vacklande tilltro till såväl samspel med andra som vår egen betydelse.
Det kan ibland verkligen vara svårt att hjälpa och stötta någon som har det svårt. När det varit illa länge riskerar den som finns i detta svåra att värna sig mot föreslagna möjligheter. ”Så lätt kan det ju inte vara när det är så svårt”
För att stå ut med riktigt svåra omständigheter riskerar vi att vältra oss i det svåra och nästan fylla på med hopplöst dåliga saker som i någon sorts självskadebeteende. Ett försök att bota det onda med ont. En del barn botar det onda med att verkligen rent fysiskt göra sig illa. Hitta ett annat fokus vilket egentligen då blir en mer destruktiv variant av hur vi alla ibland förhåller oss till svårigheter. Vi flyr. Nog kan det vara behövligt att mellan varven ha en tillflyktsplats, något att vila i, men den som flyr utan att inse det riskerar att hamna vilse.
Nu kanske du förvånas över att jag inte skriver så mycket om barn men jag skriver om människor och barn är ju människor, som du och jag, fast med färre erfarenheter. Till detta bör tilläggas att erfarenheter inte behöver vara goda. En sak måste jag ändå skriva mycket tydligt på tal om förslaget med omdömen gällande elevers uppförande. Någon talesperson sa att det var för att föräldrar skulle veta. Jag kan lova dig, föräldrar till barn som stör vet och får veta om och om igen. Om problemen vore lätta vore de redan lösta!
Respekt för andras svårigheter betyder en sorts ödmjukhet inför livets krumelurer och vad dessa kan ställa till med. Tillgång till empati gör att vi skapar goda möten. När vi låter våra tankar passera hjärtat kommer vi då och då att göra saker för andra som vi faktiskt inte måste göra. Som kanske inte är ”vårt bord”, i våra uppdrag eller finns avsatt plats för i vår kalender. Varje gång vi gör så förändrar vi världen lite, lite grann och livet för någon mycket, mycket.
Så fatta armkrok för tillfället stark och för tillfället svag. Utan att förringa det svåra men med hjärtat med….
Låt hjärtat va med
glöm för all del inte de
är du fattig eller rik som ett troll
i dur som i moll glöm inte de
låt ditt hjärta va med
Låt hjärtat va med...
Sonja Hedenbratt