Pappan tog mig avsides på en träning. Tittade mig i ögonen och sa frågande: "Du som känner Gunnar Nordahl kan du fixa så mina två pojkar kan få åka ner ett par veckor och träna med Milan". "Jag betalar allt"!
Det här handlar om 1980-talet. Jag sa nej till pappan, jag trodde inte att Gunnar, som ändå var världens snällaste och mest omtänksamma person, ville ta detta på sitt ansvar.
Men än i dag, 30-40 år senare, läser jag nästan dagligen om unga pojkars (det är inte så mycket flickor) drömmar om att komma ut i världen i tidig ålder.
Sitter just nu med en artikel om 11-årige Zico från Malmö som var införd i Expressen i fjol. Han upptäcktes redan som 9-åring av FC Barcelona. Men så unga spelare får varken skriva kontrakt eller något annat så den spanska storklubben tvingades gå runt regelverket som Fifa satt upp genom att placera honom på idrottsakademin Fundacion Marcet, en skola som inte kan förknippas med FC Barcelona.
Likväl hämtades grabben varje morgon av en privatchaufför. Men internatskolan blev inte så lyckad för Zico som hade svårt att hävda sig den tuffa miljön.
I stället flyttade hela familjen till Barcelona och dess ungdomsakademi La Masia. Där tränade Zico och hans kamrater två gånger dagligen men tvingas också hänga med fullt ut i skolan.
För ett år sedan valde dock familjen att flytta hem till Skåne igen på grund av sjukdom. Då valde pappan att låta sonen gå till Bröndby IF, vilka är en av Nordens ledande ungdomsklubbar. Här kunde man också kringgå Fifas regelverk då Köpenhamn ligger mindre än fem mil från Malmö…
Om två år kan Zico så skriva ett första kontrakt som 13-åring. FC Barcelona har sagt att man håller dörren öppen men fortsätter Malmö-talangen att utvecklas på samma sätt som nu kommer naturligtvis storklubbarna stå i kö för att få hans namn på papperet.
Hur det kommer att gå är ännu skrivet i stjärnorna. Zico säger dock i artikeln i Expressen om de stående erbjudandena från Barcelona och även Qatar:
– Jag kommer att bli glad även om jag får spela i Juventus!
Jag upplevde själv i början på 90-talet hur drillade fotbollsspelarna ute i Europa är redan vid 12-årsåldern. Vår familj var med mellankillen ner till Fredrikshamn och Dana Cup där Smedby-grabbarna (då 13 år) tog sig ända till final. Där stötte man på St Antonio från Barcelona, vilket visade sig vara ett lag kopplat just till FC Barcelona. Grabbarna var handplockade runt om Barcelona (man hade cirka 100 000 grabbar 1980 att välja på). De sopade gräsmattan med allt motstånd, Smedby-grabbarna föll med 1-10 i finalen men var glada ändå, de var enda lag som lyckades näta på spanjorerna (Martin Hultberg) under turneringsveckan.
Ett 10-tal år senare besökte jag Dana Cup igen, nu med lillkillen. Då passade jag på att kliva in på cupens tävlingskansli och eftersöka laguppställningar från spanjorernas besök på 90-talet. Som undersökande sportjournalist var jag nyfiken på att se om några av de duktiga bolltrollarna då återfanns i FC Barcelonas A-trupp. Jag tror nästan det, för jag har aldrig sett ett bättre ungdomslag i 12-13-årsåldern, men tyvärr fanns det inga laguppställningar sparade.
Att fotbollsklubbar världen runt kommer att fortsätta jaga talanger och försöka kringgå Fifas regler förstår jag. Men vad jag inte riktigt förstår är att man måste plocka dem så tidigt från deras hemmiljö. Zico, som är av sex barn, får egentligen ingen egen uppväxt utan kommer hela tiden att tvingas anpassa sig efter klubbarnas regler.
Hur roligt är det?
Samma sak gäller naturligtvis i vilken ålder man tvingas specialisera sig. Jag har själv ett 10-årigt barnbarn som kör fyra idrotter (fotboll, innebandy, orientering och golf) och mår hur bra som helst vad jag kan förstå.
Kommer också ihåg en mycket duktig fotbollstalang i Smedbys 1988-årskull. Han valde dock att fortsätta med ishockeyn där Vita Hästen i tidig ålder förbjöd grabbarna att ägna sig åt mer än en sport.
Vem jag tänker på? Jo, Jesper Samuelsson, 29, i dag lagkapten i Hästen och en av allsvenskans absolut främsta passningsspelare!