Information till vÄra lÀsare

Den 31 december 2024 Àr sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebÀr att vÄr sajt inte lÀngre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla vÄra lÀsare för det stöd och engagemang ni har visat genom Ären.

För er som vill fortsÀtta följa nyheter frÄn Norrköping och FinspÄng hÀnvisar vi till NT.se, dÀr ni hittar det senaste frÄn regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Anna Kinberg Batra ville för mycket–det straffade sig

"Eftersom det verkade vara stimulerande mĂ€nniskor att arbeta med tackade jag ja och undrade om de inte mĂ„ste prata med facket och annonsera ut tjĂ€nsten.”Nej, vi sĂ€tter upp en lapp i receptionen sĂ„ Ă€r det fixat”, blev svaret."

Folkbladets krönikör Anders Jonsson kan kÀnna igen sig i Anna Kinberg Batras problem. BÄda har bland annat erfarenhet av att arbeten kan annonseras ut via en lapp i receptionen. Det blev inget jobb för Jonsson. Och Kinberg Batra kanske ocksÄ rÄkar ur för nÄgot liknande vad det lider?

Folkbladets krönikör Anders Jonsson kan kÀnna igen sig i Anna Kinberg Batras problem. BÄda har bland annat erfarenhet av att arbeten kan annonseras ut via en lapp i receptionen. Det blev inget jobb för Jonsson. Och Kinberg Batra kanske ocksÄ rÄkar ur för nÄgot liknande vad det lider?

Foto: Privat/TT/Widar

Krönika2024-05-01 18:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Hur ska man förklara Anna Kinbergs Batras agerande vad gÀller anstÀllningar pÄ lÀnsstyrelsen i Stockholm? Jag tror jag vet för jag har varit med om det sjÀlv.


Hur kunde hon vara sĂ„ korkad? Att anstĂ€lla en nĂ€ra vĂ€n genom att enbart sĂ€tta upp en anstĂ€llningsannons pĂ„ en lapp i receptionen Ă€r inte sĂ€rskilt smart nĂ€r man Ă€r landshövding. SĂ€rskilt inte om man kommit pĂ„ kant med personalen pĂ„ lĂ€nsstyrelsen. DĂ„ borde man förstĂ„ att agerandet kommer ut i offentligheten och att det kommer att starkt ifrĂ„gasĂ€ttas. 


Det spelar ingen roll att den som fick jobbet i sig Ă€r kvalificerad. Är man gudmor till personens barn ska man vara sĂ€rskilt noga med att göra anstĂ€llningen enligt gĂ€ngse regler. Annars kommer anklagelserna om vĂ€nskapskorruption.
Allt det hÀr borde Anna Kinberg Batra ha tÀnkt pÄ nÀr hon ville rycka upp lÀnsstyrelsen i Stockholm. Jag tror nÀmligen att det Àr den ambitionen som gjorde att det gick för fort och dÀrmed snett nÀr hon tog in personer som hon kunde lita pÄ.
TĂ€nk er sjĂ€lva. HĂ€r kliver Anna Kinberg Batra, som tidigare tvingats bort frĂ„n posten som moderatledare och som annars mycket vĂ€l kunde ha blivit Sveriges första kvinnliga statsminister, in pĂ„ ett minst sagt mossigt Ă€mbete. 


Landshövding kan lĂ„ta fint men Ă€r i verkligheten en ganska meningslös post. Mats Svegfors som satt pĂ„ slottet i VĂ€sterĂ„s i nio Ă„r har i olika sammanhang beskrivit hur en landshövding i sjĂ€lva verket inte behöver göra nĂ„got. Han rĂ€knade ut att varje landshövding under hans tid kostade ungefĂ€r fem miljoner per Ă„r i lön, bil och chaufför. Bara för att regeringar ska ha nĂ„got de kan utnĂ€mna förtjĂ€nta personer inom politik, nĂ€ringsliv och offentlig förvaltning till. 


LÀnsstyrelserna Àr numera nedrustade och har förutom miljöfrÄgorna inte sÄ mycket att pyssla med. Som landshövding kan du luta dig tillbaka, lyfta en hygglig lön och klippa band. LÀnsrÄdet sköter verksamheten.
Eller ocksÄ kan du lÀgga dig i och försöka fÄ fart verksamheten. Det Àr uppenbarligen det Anna Kinberg Batra har gjort. En facklig representant vittnade i Sveriges Radio om det förfÀrliga i att hon ville vara med i beredningen av Àrenden. Anna Kinberg Batra nöjde sig inte med som tidigare landshövdingar att bara skriva under de beslut som tjÀnstemÀnnen tagit.


TÀnka sig! Det har skapat en sÄdan dÄlig stÀmning att Anna Kinberg Batra tvingats gÄ med pÄ att arbetsmiljön pÄ lÀnsstyrelsen i Stockholm ska utredas. Mot den hÀr bakgrunden kanske det inte Àr sÄ konstigt om man som landshövding med ambitionen att göra skillnad vill omge sig med nÄgra förtrogna medarbetare och dÄ kan det gÄ för fort ibland.


Jag vet för jag har varit med om det sjÀlv pÄ Riksrevisionen av alla stÀllen. Sommaren 2016 var jag nÀra att fÄ jobb dÀr efter att en lapp satts upp i receptionen.
Susanne Ackum och de andra tvĂ„ riksrevisorerna Margareta Åberg och Ulf Bengtsson hade bestĂ€mt sig för att försöka sĂ€tta fart pĂ„ den minst sagt tröga myndigheten. Revisionsrapporterna tog lĂ„ng tid att fĂ„ fram och nĂ€r de vĂ€l kom var de inte alldeles lĂ€tta att förstĂ„ och de fick sĂ€llan nĂ„gon betydelse.
Ackum rekryterade nÄgra nya nÀra medarbetare varav jag arbetat med en av dem tidigare. Jag var tillgÀnglig och de tyckte att jag skulle komma till Riksrevisionen med uppdraget att göra revisionsrapporterna mer begripliga.
Eftersom det verkade vara stimulerande mÀnniskor att arbeta med tackade jag ja och undrade om de inte mÄste prata med facket och annonsera ut tjÀnsten.
”Nej, vi sĂ€tter upp en lapp i receptionen sĂ„ Ă€r det fixat”, blev svaret.
Nu blev det aldrig sÄ. NÄgon dag efter att vi gjort upp om att jag skulle börja briserade RiksrevisionsaffÀren i Dagens Nyheter. DN skrev om informella kontakter i handlÀggningen av Àrenden och om tveksamma metoder nÀr riksrevisorerna rekryterat nya medarbetare. Det slutade med att Susanne Ackum avgick ganska omedelbart och de tvÄ andra riksrevisorerna lite senare. De hann aldrig anstÀlla mig.
LÀrdomen Àr att om du har den vÀllovliga ambitionen att sÀtta fart pÄ en myndighet och röra om i byrÄkratin sÄ ska du vara sÀrskilt noga med att följa de gÀngse rutinerna. Det tar lite lÀngre tid, men du riskerar inte att Äka dit för att du har genat i kurvorna.