I min ungdom skrev jag ett exjobb om Norrköpings transformation från industristad till kulturstad. Norrköping var en stad som tidigt påverkades av nedläggning av industrier och lyckades också före många andra städer göra om sig till något annat när omvärlden förändrades. Det var i samband med det arbetet som jag blev införstådd med filmverksamheten i vår stad. Det ledde så småningom till ideellt engagemang för min del, där kärleken för film kunde delas med fler. Vi som levt tillräckligt länge kommer ihåg hur tråkigt och begränsat verkligheten blev när Sandrews-biografen lade ner. Kvar blev en biograf i staden som dessutom hade en tendens att visa de mest kommersiella produktionerna. Som Norrköpingsbo tillhörde det vanligheterna att inte få tillgång till de mest omtalade och kvalitativa filmerna. Så när Cnema, den kommunala biografen, öppnade 2011 fick filmen en pånyttfödelse i staden. Förutom bio har det också funnits pedagogisk verksamhet.
För 22 år sedan hade inte vår stad lika mycket filmverksamhet men det märktes att saker var på väg att hända. Kulturlivet bubblade. Det tog kulturarbetare många år att göra Norrköping till en kulturstad och filmstad. Sedan kom valet 2022 och plötsligt annonserade politiker ut att vi skulle vara beredda på att leva i en tråkigare stad. Sagt och gjort har kulturslakten börjat efter att styret skiftade i kommunen.
Först var det Louis De Geer som fick mest uppmärksamhet och utförsäljningen av den verksamheten. Sedan pausade man diverse filmverksamhet efter flera framgångsrika år där filmproduktionen har blomstrat i Norrköping. Som svar tyckte politikerna att det numera ändå är så lätt att göra film med en smart mobiltelefon. Det är tragiskt att de politiker som nu fattar förödande beslut för vår stad inte riktigt verkar ha kompetens för sina beslut. Nu har de riktat siktet på biografen Cnema.
I Norrköpings Tidningar säger Eva-Britt Sjöberg (KD) att de ser över och diskuterar organisering och placering av biografen. Ett förslag är att flytta Cnema till Hallarna där politiker sett tomma ytor. Tanken är att på så sätt komma ifrån den stora årliga hyran för Cnema. På kort sikt kanske det vore en lösning att titta på. Men på lång sikt låter det hela bakvänt. Att först lägga pengar på att renovera Hallarna, sedan flytta en bred filmverksamhet till lokaler utan samma förutsättningar, samtidigt som investeringen som Cnema inneburit försvinner.
Bland de märkliga idéer som styret bollar runt är att Cnemas filmverksamhet kan finnas i andra redan existerande biolokaler. Det är svårt att tro att konkurrenten Filmstaden skulle vilja ingå i någon form av ”we shall overcome”-insats där alla samsas.
När pandemin påverkade hela världen 2020-2022 trodde jag vi lärde oss något om kulturens bidrag och mervärde till våra liv. Ändå står vi här nu: kulturen nedmonteras i en tid då den behövs som mest, alltså under svåra tider. Att vissa politiker proklamerar att kultur ska klara sig på en marknad och aldrig subventioneras är ett udda sätt att se på världen. Välfärden har ett större självändamål än att konkurrera på marknaden. Annan välfärd har inte sådana krav på sig. Besluten är framförallt en oförståelse för vad kultur egentligen är, livsviktigt. Livet är mer än att enbart överleva.
Bäst just nu: ”En liten bit av kakan”.
Sämst just nu: Du kan utan problem skippa ”Nova & Alice”.