Han var en av alla de hjältar som i sin dagliga gärna kopplar ihop vardagligt skapande med professionellas. En av dom som inte ser en motsatts mellan amatörer och professionella. En av dom som anser att kultur är något även barn behöver och har rätt till.
I ekonomiskt bistra tider behöver vi välja. Många av oss måste prioritera och kommuner behöver prioritera. ”Människan ska inte leva endast av bröd” sa någon vis man och nog är det sant. En mångfald av kultur berikar oss människor. Just den lönsamheten kan vara nog så svår att mäta men relativt lätt att känna och uppleva! En kommun har ju såklart inte allt i egen hand, regeringen kan behöva och behöver skjuta till pengar för att säkra den jämlika utbildning alla säger sig värna om. Samtidigt är det anständigt att inte förvirra sig in i val som till exempel mellan kultur eller skola och omsorg. Skolan är inte och ska inte vara en egen ö utan en del av samhället. Det är i samhället barnen ska växa, hitta mening och betydelse.
Skolverket skriver:”Skolans uppdrag att arbeta med estetik, kultur och skapande handlar både om att se till att alla elever får kännedom om samhällets kulturutbud och om att använda estetiska uttryckssätt och skapande arbetssätt som en del av undervisningen. Ett av den obligatoriska skolans uppdrag är att ge elever möjlighet att uppleva känslor och stämningar. Upplevelsen av konst, en föreställning, ett författarbesök eller en konsert kan inspirera, mana till eftertanke eller föda nya idéer. En sångare, musiker eller dansare kan förmedla nya upplevelser och sinnesintryck som väcker känslor, tankar och ställer nya frågor om hur det är att vara människa".
Hur kommer det sig att somligt liksom bara kan förbises medan andra delar av uppdraget är så angeläget att man vill korta elevers sommarlov för att ”hinna med”? Hur är det möjligt att beslutsfattare totalt bortser från barnkonventionen så länge det inte finns domstolsbeslut? Hur svårt ska det vara att förstå att barns rättigheter är menade att säkra barns möjligheter att få blomma? I barnkonventionen artikel 31 kan man läsa:”Konventionsstaterna ska respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och ska uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter till kulturell och konstnärlig verksamhet samt till rekreations och fritidsverksamhet”
Ett ojämlikt samhälle skapar motsättningar, brist på gemensam värdegrund och en situation där somliga måste prioritera bort sådant som andra kan förbruka utan att ens tänka på saken skapar diken. Våra barn behöver känna tilltro till samhället och sina möjligheter. Kultur kan skapa en känsla av samhörighet och ge en upplevelse av andra värden än ekonomiska. En del tror på genvägar, att ekonomisk balans även ger själslig balans. Somliga sneglar hellre mot piskan än moroten och många knuffar på utan att ha en aning om vart man ska. Ett gott samhälle är som bördig jord för skola och förskola. Utan en god kontext är skolans uppdrag omöjligt. Mycket av det skolan ska utföra behöver samhället som helhet bidra till. Såklart, eller?
Med allt detta snurrande i huvudet hamnar jag på en pub. Inge lyssnar tålmodigt alltmedan gubben pratar på över en öl. Det är ju lika viktigt att lyssna som att prata vilket fler än jag borde begrunda. Servitören är en före detta, långt före just detta, elev. Han minns sånger från den tiden, säger han, har med sig värden, säger han och serverar oss varsin ytterligare öl. Så känns allt lite ljusare, säger jag till min vän Inge när servitören lämnat oss. Du kanske börjar bli full, kontrar Inge med ett leende. Japp, säger jag, full av hopp, skål för kulturen!