Dessutom pumpas vi fulla av nyheter om energikris, inflation, Putins barbarier och som lök på laxen så står Donald åter i basebollkepsen och proklamerar sin comeback. November är en utmaning ändå, men i samklang med världens alla dårskaper, känns det onekligen som en mental snara runt våra sköra nackar. Det skaver i själen och jag provoceras av muntergökar som hänförs av “höstens vackra färger” och deras trams om tända ljus och soffmys. Jag kräks åt detta samtidigt som jag räknar dagar. “Nu är det bara 29 dagar kvar, nu är det bara 27 dagar kvar.”
Jag står på balkongen i gryningen, iklädd morgonrock och raggsockor. Ur högtalarna strömmar Winnerbäcks “Släpp det där mörkret” och i takt med morgonkaffet mumlar jag med i versen:
“Bara släpp det där mörkret
Välj ett annat nummer
Ta en annan gata
Några kommer alltid envist att älska, några envist att hata.”
Plötsligt slår det mig att det bara är jag som kan bryta mina mönster för att komma loss från det unkna kärret av självömkan som jag vadar i. Om jag följer traditionerna för november så kommer jag att sucka tusen gånger per dag, gå upp tre kilo i vikt och därefter scrolla runt på resesajter efter en flykt till varmare breddgrader. Det är så patetiskt förutsägbart att det inte längre har någon effekt, inte ens som tidsfördriv.
Med Winnerbäcks ord så är det upp till mig att välja ett annat nummer och en annan gata. Eftersom novembermoodet började redan i mitten av oktober så har jag faktiskt kommit igång med några aktiviteter. I 25 års tid har jag blivit tipsad om att börja meditera och i 25 års tid har jag förkastat förslaget eftersom “det fungerar inte på mig”. Nu har jag inte bara prövat meditation, jag har dessutom fattat ett beslut om att göra det regelbundet och disciplinerat under en månad, innan jag förkastar det för 26:e gången. Det är inget märkvärdigt åtagande, även om det låter lite pretentiöst. Efter ett par veckors praktik har jag åtminstone kommit fram till att allt inte behöver värderas. En del förslag kan man faktiskt pröva utan riskanalys.
En insikt som jag redan har tagit till mig, är att jag inte är mina känslor och tankar, att dessa inte behöver identifiera mig som människa. Jag kan ha negativa tankar och känna en oro i magen, men det betyder inte att jag är en negativ och orolig människa. Med den insikten så har jag redan tappat några av de inbillade tyngderna som fjättrar mig under den här tiden på
året.
Ett annat beslut är att träna eller promenera i gryningen. Det fungerar inte alla dagar, men så fort möjligheten ges, praktiserar jag detta och det mentala uppsvinget är påtagligt. Att påbörja aktiviteten i mörker och komma i mål när det är ljust, gör någonting med hjärnan som påverkar resten av dagen i en positiv riktning. Det enda som krävs är lite koll på solens uppgång samt ett okuvligt beslut om att ge denna mönsterbrytande aktivitet tillräckligt många chanser för att det ska bli en vana.
Den tredje beteendeförändringen är synen på mat som belöning och tröst. Jag har en tendens att belöna mig med beteenden som jag mår dåligt av. Om jag under en period har ätit mat som har positiv inverkan på mitt humör, energi och nattsömn, så har jag alltid avslutat med att belöna mig med mat som har rakt motsatt påverkan på min hälsa. Det kan tyckas självdestruktivt, vilket det också är, men icke desto mindre sant. Synvändan är att jag belönar mig med mat som jag verkligen tycker om, men inte i samma ohejdade mängd. Jag är väldigt förtjust i allt från husmanskost till skaldjur. Skillnaden är att jag skippar snackset, sockret och den extra portionen. Istället njuter jag av den vällagade kycklingen, den läckra räkmackan och de av kärlek tillagade köttbullarna. God mat som belöning, men inte i överdrift och i takt med att smaklökarna får sin dos av eufori, protesterar
heller inte kroppen och som en sidovinst så avtar också behovet av att tröstäta socker och fett klockan 22.30.
Men fungerar det här egentligen? Blir november mer uthärdlig med hjälp av gryningsträning, meditation och en förändrad
kosthållning? Det är för tidigt att säga. Jag är inte så naiv att jag tror att det hjälper mot inflationen, Putin
och Trump. Förändrade beteenden gör heller inte november kortare och ljusare.
Men… det påverkar definitivt mitt förhållningssätt till mörkret och dårskapen.
För hur mycket november det än må vara, så är jag inte november.
Jag är bättre än så.
Allt gott!