Jag kan också lockas av lyxiga sportbilar, dyra klockor och exklusiva restauranger. Jag skäms inte för min attraktion till det lilla extra som
sätter guldkant på tillvaron.
Men lyx är relativt.
Och föränderligt.
Under min famösa “Sturm und Drang”-period på 90-talet, var lyxen mer spartansk och stannade vid vetskapen om att det fortfarande fanns toalettpapper hemma, att det var extrapris på folköl i närbutiken eller att cykeln inte var stulen när jag vaknade efter en natt av rummel.
Det krävdes inte mycket mer på den tiden och Maldiverna, sportbilar och lyxrestauranger var så abstrakt och overkligt att det inte ens kunde betraktas som lyx. Den största lyxen var nog ändå att jag slutligen landade på fötter.
Hur ser det ut med lyxen idag? Kraven har höjts och distansen till turkosblå laguner och exklusiva vrålåk är trots allt inte lika avlägsen idag. Med handen på hjärtat ser jag dock inte ovanstående statusmarkörer som den egentliga lyxen i tillvaron. Det handlar om helt andra
värden och upplevelser. För mig är det en lyx att vakna utsövd på morgonen och i lugn och ro få genomföra mina smått autistiska morgonritualer. Att slå sig ner i den nedsuttna soffan med stärkande gott kaffe i muggen, bläddra förstrött i morgontidningen och samtidigt låta morgonnyheterna rulla i ett behagligt brus. Extra lyxigt blir det under det fåtal dagar som almanackan gapar tom.
Kontrasten till en vardag där mötestider staplas på varandra, mot en dag utan åtaganden, skänker en smått orgasmisk och luxuös känsla av frid.
En annan aspekt av lyx är gemensamma middagar med barnen. Eftersom flocken är stor, saknas det oftast ett par avkommor, men vid de tillfällen då alla ungar, gärna med respektive, är närvarande, upplever jag en sällsam känsla av tacksamhet och lyx. Dessa gånger är det
sekundärt om det serveras köttfärslimpa eller skaldjursbuffe´. Det är flockens närvaro, de interna skämten och de suspekta samtalen som är behållningen. Att sitta tillsammans med ens eget kött och blod, lyssna på deras samtal, deras ömsesidiga band och känna samvaron, är en lyx som slår Maldiverna med hästlängder.
Ett tredje perspektiv på lyx är den tid på året då Allsvenskan i fotboll och den högsta divisionen i England, det vill säga Premier League, pågår samtidigt. Att närma sig ett veckoslut och konstatera att både IFK Norrköping och Liverpool spelar i helgen, väcker min
barnsliga livsnerv. Liverpools legendariske manager Bill Shankly myntade detta klassiska citat: “Some people think football is a matter of life and death, I assure you, it´s much more important than that…”
Shanklys citat bör väl inte tolkas bokstavligt, men det finns ett stort mått av avkoppling och frustration i att låta sig passioneras av ett klubbmärke. Att ta en stunds semester från vardagen och hänföras av hörnstatistik, spelsystem och laguppställningar. För mig är det en
lyx att följa mina lag i vått och torrt. Oavsett om jag står på Curva Nordahl eller sitter i TV-soffan med en balja popcorn på magen, är den lyxiga anspänningen svår att slå. Sannolikt beror det på mixen av avkoppling och passion, att engagera sig i något som för stunden
upptar all uppmärksamhet, men som inte har något direkt inflytande över vardagens övriga
bryderier.
Kan man dra fortsatta växlar av lyxen? Går lyxen att optimera så att en dag, helt utan måsten, kombineras med en snygg klocka på handleden och en sväng med den så kallade lyxbilen? Blir det då en lyx i kubik? Eller är känslan av lyx subjektiv, beroende av sammanhanget, förväntningarna och var du befinner dig i livet?
Är känslan av Maldivernas kritvita stränder under fötterna mer värd än känslan av att fortfarande ha toalettpapper kvar hemma?
Jag tror inte det.
För mig är lyxen en ovärderlig känsla av något som sätter guldkant och finess på vardagen, oavsett om du sitter på muggen, står på Curva Nordahl eller har sand mellan tårna.
Men tanken med lyx i kubik väcker ändå en intressant utopi.
Tänk att stå i folkmassan på Tyska torget, hylla Pekings hjältar efter ännu ett SM-guld, samtidigt som vrålåket väntar på att frakta dig och barnen till Arlanda för en lyxsemester på Maldiverna. Den lyxen kan jag nog förlika mig med.
Tills väckarklockan ringer, det är måndag med snöblandat regn och jag ska iväg till jobbet.
Njut av livet!