Nyligen kom beskedet att Tidningarnas Telegrambyrå (TT) efter årsskiftet ska sluta med filmrecensioner till landets redaktioner. TT meddelar att de kommer fortsätta bevaka film och tv men som raka nyheter, inte kritisk analys. Tanken är att lägga ännu mer kraft på just nyhetsbevakningen. Lisa Abrahamsson som är tillförordnad redaktionschef på TT säger att efterfrågan på det materialet har minskat. Så kan det vara, de stora koncernen samsas kanske mellan olika delar av landet, exempelvis från UNT till NT. Kritiken skuffas undan till förmån för mer glättiga bevakningar om filmvärlden och läsarna förlitar sig mer på andra källor än de strikt journalistiska. Men en del tidningar har också klarat sig på filmkritik utifrån och har därför inte byggt upp egna kulturredaktioner för just kritisk granskning av film. En annan orsak kan vara att antalet publikationer och medier minskar inom tidnings- och tidskriftsbranschen. Det finns helt enkelt inte lika många kunder kvar.
Den stora frågan är konsekvensen av TT:s beslut. De flesta kan säkert förstå att ett företag, som TT inte kan lägga resurser och kraft på något som inte verkar sälja på samma sätt längre. I ett optimistiskt ljus skulle man kunna tro att effekten kan bli mer lokaljournalistik och fler egna recensioner. Samtidigt kan beslutet istället leda till färre texter av film och filmkonsten i allmänhet. Vilket blir en otroligt ond cirkel som kommer drabba alla de mindre filmerna. Medan storfilmer om superhjältar ändå kommer hitta sin publik undrar jag hur filmintresserade ska hitta pärlor som "Dödgrävarens hustru" och "Fabian - Berättelsen om en moralist". Området kritik är något helt annat än bevakning och ger den typ av analys och funderingar som även lyfter den bevakande sidan i ett dynamiskt samspel. Bara tanken på att kulturredaktioner inte skulle ägna sig åt litteraturkritik är idag chockerande, men för filmen är vi alltså närmare det steget.
Vissa läsare tycker generiska texter som publiceras överallt inte har samma värde som en specifik kritiker man har någon form av relation till. Att i många år kunna skapa sig ett förhållande till recensenten gör också egna urvalet något lättare. Någon kan här invända att man lika gärna kan surfa in på Cnemas eller Filmstadens webb och läsa om filmerna. Till vilka jag vill svara att varenda film låter som ett utsökt mästerverk när försäljarna av visningen beskriver den, av självklara skäl. Kritiken kan både fungera som en konsumentrådgivning (även om det inte är primära syftet) samt ett pågående samtal mellan läsare och recensenter. Ett bollande som leder till nya tankar och idéer. Lyfter vi blicken är kritiken också en form av bildning, eller just samtalet som leder fram till bildning. När kritiken är som bäst blir recensionerna en egen konstart. En del kulturskribenter skulle svimma av tanken på att se sitt material som konsumentrådgivande men för vissa läsare har de precis den funktionen. Med begränsad ekonomi, vad ska jag betala pengar för där chansen är större att jag får en kvalitativ upplevelse? Trots förståelse för TT:s beslut kan den påverka mer än vi ser nu.
Sämst just nu: Sommaren är lång. Tyvärr regnar inte det mesta bort. Därmed kommer få filmer ut.
Bäst just nu: Ribban är förhållandevis låg så "Elvis" kan vara det bästa du kan se på bio just nu.