Kvällen innan Kristian Strimark skulle börja på Grundskolelärarprogrammet i Örebro bestämde han sig för att ta itu med sin blyghet. Han skulle gå fram till var och en av de nya studiekamraterna och lärarna på utbildningen, handhälsa, titta personen i ögonen, le och säga ”Hej jag heter Kristian med K, trevligt att träffas.” Så blev det också. Som en bonus visade det sig att den första han skakade hand med skulle senare gifta sig med honom och ta med honom till Finspång. Eller i vart fall till Svärtinge där de bor.

En solig och kall förmiddag tidigare i februari parkerade jag vid skolan i Hällestad. Det var rast. Ett stort gäng flickor och pojkar spelade fotboll, några spelade basket och många sprang bara runt och jagade varandra under skratt och skrik. På innergården mötte Kristian Strimark mig. Sedan snart tre år tillbaka är han rektor för skolorna i Hällestad och Grytgöl. Vi gick in i hans lilla rum för att tala om livet, om pedagogik, och om lärmiljöer.

– När jag gick lärarutbildningen så var ”undervisningsskicklighet” borttaget ur utbildningsplanen. Vilket förvånar mig. Läraryrket är ju undervisning. Kan du inte undervisa så kan du inte arbeta som lärare, sa Kristian till mig där han satt med ryggen mot den synundersökningstavla som skolsköterskan använder när hon är i rummet. 

– Vi har 65 elever här i Hällestad och 55 elever i Grytgöl. Båda skolorna förväntas att växa i elevantal. Så lokalerna kan nog komma att behöva utökas, berättade Kristian Strimark.

Han bestämde sig för att bli lärare redan vid sju års ålder. Hans mamma var lärare, hans morfar hoppade in som extralärare på den skola där han arbetade som vaktmästare och hans storebror är lärare. Som tidigare sagts så gifte sig Kristian även med en lärare och fick på köpet även en svärmor som var lärare.

Kristian kom dock inte från ett arbete som lärare när han började som rektor i Hällestad och Grytgöl.

– Jag arbetade ett par år som arbetsledare på en avdelning på Bauhaus i Norrköping.  När jag hade ett uppdrag som förstelärare i Gusum i Valdemarsviks kommun drabbades jag av borrelia. Läkaren ansåg att det var ett för påfrestande arbete med tanke på den långa behandlingen med antibiotika. Så jag bytta bana. Eftersom jag tidigare arbetat på Gustaf Adolfsskolans orkesterklass i Norrköping så var jag bekant med mycket skolfolk och när de kom till Bauhaus så fick jag frågor om att komma och jobba på olika skolor. En dag när jag var helt frisk och återställd så fick jag tips om det här rektorsjobbet i Hällestad/Grytgöl. Och på den vägen är det, berättade Kristian Strimark. 

Hällestad är ingen obruten mark för familjen. Hustruns morfar Olle Thorén föddes i Borggård 1915 och var en stor och omtyckt profil på fotbolls- och tennisplanerna och som sångare och underhållare. Olle Thorén avled under dramatiska omständigheter dagen före Lucia 1981 i Hällestads kyrka mitt under sin medverkan i adventskörens framträdande. 

Kristian Strimark utstrålar simultant en stark vilja och en gedigen ödmjukhet i sitt rektorsuppdrag. Vilken nog är den ultimata blandningen för att lyckas med ett svårt arbete. Han visar mig filmen ”Tusenkronorsloppet” som Stiftelsen Allmänna Barnhuset har gjort. En fantastisk liten film som sätter skolans uppdrag att ge alla barn likvärdiga möjligheter i blixtbelysning. 

Kristian Strimark talade om sin ambition att hela skolan ska vara en aktiv lärmiljö där var en av eleverna ska kunna bli sedd, ledd och stimulerad utan att för mycket speciallösningar måste till.

– Det är till exempel viktigt att ”säkra rasterna” så att de inte skapar ensamhet, utstötning och/eller andra konflikter. Där har vi kommit ganska långt genom stora insatser från lärarnas sida. Vinsten är att undervisningen kan komma igång direkt efter rasten, sa Kristian Strimark.

Han skulle vilja ha mer tid för ”pedagogiska reflektioner” tillsammans med medarbetarna, men känner samtidigt bra stöd och tydliga förväntningar från kommunens centrala barn- och elevhälsa. 

Svenska språket ligger honom extra varmt om hjärtat. Här finns mycket likvärdighet att vinna. 

– Då talar jag om svenska i alla ämnen och om förmågan att leka och lirka med ordens olika betydelser och meningar. Jag har märkt att barnen i Grytgöl som ofta har gått hos dagbarnvårdarna som små har läst mycket sagor och haft mycket språk med sig in i skolan. Det har de fördelar av under alla stadier framåt och det hjälper dem att bli bra samhällsmedborgare. Och det är väl det som allt handlar om egentligen, funderade Kristian Strimark.