För min del är jag lyckligt trött efter allehanda kulturella intryck, igelkotten är väl trött efter chocken av att se oss komma hem lite högljudda och med något svårberäknade steg. Ibland, vilket bör begrundas, räcker det inte att ha taggarna utåt!
Det har varit kulturnatt, ett tillfälle att verkligen få syn på all den kultur som faktiskt finns och bubblar i vår stad. Just detta år blir det där med ”kulturnatt” lite dubbelt, en mer negativ tolkning skulle kunna sammanfatta det lönsamhetshot som hänger över kulturen. Kommer ett mörker att lägga sig över kulturens mångfald och tillgänglighet, blir det kulturnatt nu? Att skapa och möjligen uttrycka saker som ligger lite oåtkomligt samt ta del av andras skapande och oåtkomligheter är en del av bildning.
Hemma hos mig var bokhyllan inte en bokhylla, där stod foton och lite småprydnader. Osäker på om det ens hette bokhylla men tror nog det. Hemma hos mina vänner på min gård var det på samma sätt så jag var som barn övertygad om att det var så det skulle vara. Pappa läste aldrig böcker på den tiden, han hade väl inte tid helt enkelt som den ensamstående förälder han var. Nu var det där kanske inte helt sant, han läste böcker för mig, många böcker. Nästan alla böcker lånade han på biblioteket precis som han gjort när farfar levde och bodde med oss. Farfar läste deckare, en påse varje månad som jag minns det. En del av böckerna köpte pappa begagnade och sålde dom när farfar läst dom. Farfar satt i sin fåtölj och läste, ofta samtidigt som han tog ett fotbad. Nåväl han kan ju inte ha suttit där alltid men det är en fridfull bild jag bär med mig.
Musiken vi lyssnade till kom från radion och en gammal skivspelare med tillhörande stenkakor. Skivorna var tunga och hårda, ibland spelades Jussi Björlings ”till havs” och både pappa och farfar lyssnade märkbart berörda. I övrigt var det svensktoppen på radio men mest som en bakgrund till allehanda vardagsbestyr. ”Man ska leva för varandra och ta vara på den tid man har” sjöng vi och gjorde så gott vi kunde med det uppdraget. På väggen i mitt rum hängde farmors gamla gitarr, farmor fick jag aldrig träffa, hon dog två år innan jag föddes men det var klokt av henne att lämna kvar gitarren. Den gav mig en känsla av att såna som vi kan lära oss spela gitarr.
Möjligen gick vår skolklass på teater vid något tillfälle men annars var det film som gällde. Jag minns ändå att pappa ibland påpekade hur duktig någon skådespelare var vilket gav mig en ny tanke, det är någon som låtsas och gör det väldigt bra. Dessutom kan det vara ett jobb att låtsas!
Efter en högstadietid som mest handlade om att spela cool och sluta sitt skal råkade jag hamna på en gymnasielinje med estetisk variant. Jag visste inte ens vad jag valt men så fann jag mig i svarta trikåer utförandes dramaövningar och vi skulle spela teater. Jag skulle prata framför andra och då inte bara som en redovisning. Många i klassen spelade gitarr, ett faktum som ihop med musikrörelsens sanning ”alla kan spela” fick även mig att börja spela gitarr. Kanske, vem vet, fanns farmor med på ett hörn. Jag kom hem till vänner där man hade bokhyllor fyllda med böcker och började själv läsa annat än Tintin och Agatha Christie. Vi gick på teater och på konserter och vi pratade om saker på ett sätt jag inte varit med om under högstadiets skoltid eller i sportens omklädningsrum. Att vi dessutom kom att tro att vi kunde förändra världen till det bättre gav en känsla av att inte vara maktlös och offer.
Jag är summan av mitt liv, precis som du, precis som alla. Det där med ”sin egen lyckas smed” är ju bara trams, i den smedjan utan mål och mening blir inget av värde gjort. Även om det där med summan av sitt liv kan ta en stund, eller ett liv, att riktigt räkna ut så är vi människor inga mysterier. Vi blir det vi får möjlighet att bli och behöver det människor behöver!
Nu pustar vi ut igelkotten och jag. Vi äter frukost och ser fram mot en ny dag. Måhända begrundar kotten det faktum att det inte alltid är nog att ha taggarna utåt och nog borde hen tänka över sin vana att bajsa vid ingången till sitt bo. Det senaste kan tyckas bekvämt men enkla lösningar kan bli morgondagens problem vilket tål att tänkas på för den som har tillgång till den förmågan!