Jag brukar försöka att inta en milt överseende attityd till de flesta tokerier, men det är klart, ibland är det svårt att inte uppröras.
Jag vet inte hur det gick till när jag lärde mig olika ordspråk och talesätt, det känns som nåt jag alltid kunnat, men så är det säkert inte. Och det är ju inte så att man förr gick runt och pratade i ordspråk hela tiden, men idag tycks det helt ha gått förlorat och själva betydelsen av orden ordspråk och talesätt har också tappat sin betydelse. När elever ska uttrycka sig om språk och hur människor pratar används inte sällan att den och den personens ordspråk är på det eller det sättet, eller att den eller den personens talesätt låter si eller så. Knepigt. Och testa ett “Nä, nu går skam på torra land” och det är ingen som fattar nåt.
En annan språklig, kan man kanske kalla det förkortning, som hörs och skrivs frekvent är “på det senaste” eller bara “på senaste”. Den har jag personligen mycket svårt för. Kan det vara en sammanblandning mellan “på senaste tiden” och “på sistone”? Ungefär som “konfundersam” är en mix av “konfunderad” och “fundersam”. För övrigt senast hört av programledare i populärt program på TV4. Sen är det ju alla talspråkligheter som smyger sig in i skriftspråket, och som jag envist stryker, med klent resultat kan sägas, “eftersom att” och diverse överflödiga “så” återkommer ständigt. Många elever tycker också att det är bra att slopa alla kommatecken “för det blir ett bättre flyt då”. Nja, säger jag, kommatecken kan rädda liv. ”Vi ska äta mormor”, kan ju bli hur fel som helst om det man menar är “vi ska äta, mormor”.
Det sker ofta betydelseförskjutningar i språket, så att ett ord som har betytt en sak glider över till att betyda något annat, men i fråga om vissa ord kan det nog handla om rena missuppfattningar. Häromdagen läste jag om en familj som “bunkrade ihop sig i soffan” för att titta på tv. Bunkra betyder fortfarande, såvitt jag vet, att samla, lägga upp ett förråd eller möjligen hamstra. Det blir också allt vanligare att vända på sifferföljden i exempel som “det kostade två-en dollar” eller “jag kommer om tre-två veckor”. Fullständigt ologiskt i mina öron. Men egenligen är det väl bara att ta det med en klackspark och acceptera att folk talar i nattmössan ibland. Har jag slagit huvudet på spiken eller är jag helt ute och cyklar?