Den drastiska beskrivningen kom sedan ett antal rutinerade programledare och producenter på Ekoredaktionen tagit till orda på DN Kultur. De kunde inte acceptera att konsekvenserna av det stora sparpaket som lagts skulle ske i tysthet.
Deras slutsats är att det är omöjligt att producera samma program som idag när en fjärdedel av medarbetarna ska bort. Det betyder att program som P1-morgon, Studioett, Godmorgon världen och möjligen också själva Ekonyheterna kommer att bli sämre.
Programledarna pekar på att förutsättningarna för att bedriva en genomtänkt, oberoende och viktig journalistik redan har försämrats, nu blir de ännu sämre. Följden blir att rutinerade journalister som är attraktiva kommer att söka sig bort för att slippa försämringen av ekots journalistik.
Den här varningen är naturligtvis allvarlig. Sverige behöver en kvalificerad public servicekanal. De program som produceras i det som kan sägas vara P1-format är en viktig beståndsdel i en fungerande demokrati. Att sedan allt fler har övergivit lyssning i direktsändning och istället lyssnar på programmen i SR Play spelar mindre roll. Det viktiga är att det finns möjligheter att göra kvalificerad radio som är oberoende, djuplodande, fördjupanden och ifrågasättande.
Sveriges Radios och Ekoredaktionens problem är att redaktionen inte riktigt uppfyllde de kriterierna redan innan det stora sparpaket som nu ska genomdrivas.
Det brukar inte alltid stämma när någon säger att det var bättre förr. Men i det här fallet kan man absolut säga det.
När jag började på Ekot 1989 kom jag till en redaktion med stor självsäkerhet och högt i tak. Ledningen hyllade konsekvensneutralitet. Vi skulle publicera det som var nytt, sant och relevant alldeles oavsett vilka konsekvenserna blev. Publish and be damned var ledstjärnan. Idag märks att självsäkerheten har naggats rejält i kanten. Det har gått så långt att programledarna själva driver med kravet om att vara opartisk, vilket leder till ständiga reservationer i sändningarna.
Under mina elva år på Ekoredaktionen var det också oerhört viktigt att en nyhet eller reportage utvecklades vidare under dagen. Den ambitionen verkar vara helt begraven idag.
I mitt nuvarande liv går jag med P1 i öronen från morgon till kväll och jag brukar fundera över om inte SR blivit en fet katt. Numera är det snarare regel än undantag att man kan få höra samma reportage i P1-morgon som i Studioett på eftermiddagen följt av samma kommentarer. För att inte tala om de ständiga repriserna, eller återutsändningarna, som det numera heter.
Sanningen är att Sveriges Radio, trots resurser som vida överstiger tidningarnas, inte längre förmår att fylla en hel dags tablå med nytt material. Det är uppenbart att SR har stora problem redan innan sparpaketet på en kvarts miljard genomförts. Sjukskrivna medarbetare och profilerade journalister som sökt sig till andra redaktioner bär också syn för sägen.
Kan det vara så att överbyggnad och byråkrati tar för stora resurser? Att antalet chefer och möten blivit för många? Att teknik och omställningen till digitala plattformar gjort att formen blivit viktigare än innehållet? Att kärnuppdraget att bedriva en oberoende, sann och relevant journalistik kommit i skymundan?
Om svaret är ja kan man i bästa fall hoppas på att behovet av att spara till slut leder fram till att kärnan i uppdraget, att leverera en oberoende journalistik som är sann, relevant och förmår att komma med nyheter ingen annan klarar av att ta fram uppfylls.