Sommaren är nu definitivt uppburen på vinden; hängmattan som jag så vällustigt lagt mig i den där varma julikvällen bakom plommonträdet, den övervintrar nu i garderoben däruppe i kylan.
Möblerna, från trädgårds- till balkongens, får också tillbringa sin tid under plastskydd tills vårsolen sänder sina varma strålar över oss, så däri april-maj. Sommarhattarna byts nu till yllemössan och vantarna ligger på plats för att värma mina händer när nordanvinden snart tar i på allvar. Kort sagt: de långa kalsongernas natt står inför dörren med omställd klocka och ändrad tid. Kan man verkligen ändra tiden, är inte den konstant? Vad fyller det för funktion att höst och vår flytta framåt- eller bakåt tiden, jag bara undrar. Jag tillhör dom där människorna som faktiskt tycker att hösten, med dess mörker, är en ganska skön årstid. Kolonilottens godsaker är upptagna och rödbetorna ligger inlagda och goda för att avnjutas till bland annat pytt i pannan. Löken är färdigtorkad och skall vinterförvaras, purjolöken kan gott stå kvar i jord ett tag till, det tål den. Potatisen är snart uppäten både råstekt, kokt och i ugnen naturligtvis odlad utan gifter och annat otäckt! Och vår stad går nu också in i dvala efter turisternas hemfärd, kanske lite väl tyst på gator och torg, men så är tidens förändring tyvärr: många åker till storstaden för att handla eller så lockar de stora köpcentrum mera än den lilla stadens utbud. Men man kan ju hitta på saker som förgyller den mörka årstiden som väntar, gå på konsert till exempel. Vilket vi gjorde en lördagskväll nyligen och det blev helt spontant.
Det var annonserat med en oerhört duktig cellist: Andreas Brantelid och eftermiddagens dirigent: Anna-Maria
Helsing. Förutom dessa: en fantastisk symfoniorkester som Norrköping kan skryta med som också framförde bland annat
en symfoni av Brahms. Man hänförs över cellistens skicklighet på ett instrument som är över 300 år gammalt!
Hur samspelet mellan dirigent och musiker skapar denna vackra musik och hur jag själv tar till mig musiken.
Jag jämför dirigenten som en fe med sitt trollspö kan få musikerna att med sina instrument följa hennes rörelser. Hur musiken griper tag i mig som lyssnare; från hårsäckarna till stortåns spets. Från örats inre hemligheter till ögats regnbågshinna, från hjärta till lunga och från fantasi till verklighet. Hur ljud påverkar en som människa från lärkan på våren till skogens sus, tystnaden kan ju också vara vacker något som dagens människa kanske får för lite av. En plog av gäss flög över staden och av gässens ” pratande” så handlade det väl om att:
– Vi ses väl i vår igen, sköt nu om er alla människovarelser där nere; var snälla mot varandra och tala inte illa om varandra! Ta det lugnt i trafiken, ni hinner fram!
– Hälsa på varann och ha lite kalas; ropade ledargåsen och snart försvann gässen ur mitt synfält.
Jo, efter konserten jag berättade om väntade en god middag på oss i närheten, restaurangens namn påminner om ett träd. Personalens kunnande och trevlighet gladde oss och maten smakade utmärkt. Något som flera matställen borde ta lärdom om! Lev väl!