Har i veckan knåpat ihop en fem sidor science-fictionnovell, inte min genre direkt, flera diktanalyser, inte heller min starka sida, och en rolig historia på versmåttet hexameter, hur långt bortanför min horisont det ligger ska vi bara inte tala om. Att skriva är roligt, fantastiskt, skrämmande, lärorikt, lustfyllt och jobbigt, allt på en gång. Ibland flyter det, ibland inte. Just nu inte.
Ute är grådiset kompakt. Inte konstigt att man är trött efter cirka tio soltimmar i november. December så här långt ser inte ut att bli bättre. Känner att jag redan ligger efter i julförberedelserna, trots att jag inte jobbar som vanligt, fattar inte var tiden tar vägen. Eller kanske just därför, trodde jag skulle ha massor av tid och skjuter upp allt. Frågade barnen om vi skulle ändra något gällande julklappar i år. Tänkte att det kunde vara dags att förnya sig lite. Efter långa diskussioner om olika varianter, var vi tillbaka där vi började. Det blir bäst om vi gör som vanligt. Jaha, ok.
Alla tomtar och ljusstakar är på plats hemma, upplockade från en välstädad källare, vilken lyxig känsla, och allt står där det brukar. Tror jag i alla fall, minns inte riktigt hur det brukar vara. Säkert något av barnen som kommer att kommentera om det är fel. Letar ihjäl mig efter några särskilda tomtar som brukar hänga på väggen, hittar dem inte. Kan jag ha städat bort dem i ivern i somras, då när det var långt till jul? Sörjer dem löjligt mycket, men de dyker säkert upp nånstans där jag minst anar det.
Har tillbringat helgen i Stockholm, hälsat på min vän som ligger på sjukhus. Allt krymper i jämförelse. All tragik som ryms där, alla människoöden, all sorg. Personalen är fantastisk. De pysslar, kontrollerar, samtalar lågmält och vänligt, noga med att inte prata över huvudet på patienten. Tiden står stilla. Allt är mycket respektfullt. Och så långt från vardagens bestyr man kan komma. När en sköterska sticker in huvudet och meddelar sin kollega att hon ska på lönesamtal, känns det overkligt. Gör man sånt mitt upp i allt elände? Inser att det är deras arbetsplats, även om det är något helt annat för mig.
Så är det, livet. Högt och lågt, glädje och sorg, allt blandat, samtidigt. Julen är en jobbig tid för många, av olika anledningar. Ta hand om varandra, ring en vän, sök upp en gemenskap, skänk en slant. Var rädd om dig och jag hoppas att du får en fridsam jul. Jag fortsätter att skriva.