Anna Hellerstedt: Jul i Berlin och nu i - Finspång

Jag sitter på en buss på väg hem från Berlin när jag skriver det här. 

Det är inte vilken buss som helst. Det är Barks Buss. Efter ganska många resor under ganska många år med Barks och andra bussar runt om i världen kan jag lugnt utse mig själv till bussjury och kora Carolas och Jannes bussbolag till världens absolut bästa! Må de leve HURRA HURRA HURRA HURRA! 

De körde inte gasen i botten som under en vansinnesfärd i Litauen. 

De riskerade inte våra liv genom att allt som oftast ligga i mötande trafiks körfält, som en busschaufför i Vietnam brukade göra. 

Jag slapp hoppa av bussen och skjuta på, som en gång i Nicaragaua. 

Jag behövde inte heller sitta uppklämd mot taket i en överfull buss med en bur med levande hönor mot kinden, vilket kan hända i Ghana. Eller vad sägs om att sitta i en buss som står mellan två stenras på en slingrig bergsväg i Bosnien.

Inte heller betalade Barks tullavgifter till småpojkar utsända av kriminella gäng, som i El Salvador.

Motiven är förstås ännu fler och jag förstår att förutsättningarna och chaufförers anledningar till handling har många olika bakomliggande orsaker, men nu var det inte riktigt det jag tänkte att krönikan skulle handla om.

I Berlin har jag bland annat besökt före detta koncentrationslägret i Sachsenhausen och Stasifängelset tillsammans med en elev- och lärargrupp. 

Genom att uppleva de historiska platserna efter nazismens och kommunismens diktaturer blir vi boostade att stå upp för demokratin nu och i framtiden. 

Hoppas jag.

Mellan våra intressanta lektioner blev vi påminda om den stundande julen. 

Så här års är Berlin julmarknadernas stad de luxe. Med covid-pass, smittspårningsapp och femlagers munskydd kunde vi följa ett ljusspel som kunde ha fått hela Norrköpings ljuspromenad att blekna. 

Tomtesläde med renar i skyn, oräkneliga godisbodar och en doft av glögg gav julstämning åt oss och hela staden. 

När mörkret föll blev vi också smärtsamt påminda om kvinnorna och männen, som ingenstans hade att komma inomhus när kylan bet i tårna. 

De som svepte in sig i filtar och kröp ihop nära varuhusens stängda glasdörrar, för att undvika nattens värsta isiga vindar.

Vi har lämnat dem bakom oss nu, men de måste krypa ihop utomhus i natt igen. 

Vi har färjat från Rostock över ett gungande hav och Barks tar oss proffsigt genom ett regnigt Danmark. I natt är vi hemma och nästa helg kan vi gå på julmarknad i Finspång. 

Jag tror att företagarna i centrum kommer att ordna en mysig dag. Synd bara att Tillväxt Finspång blandar sig i och utestänger föreningar, som bara vill vara med på ett hörn för att sprida kärlek, som väl är ett av julens viktigaste budskap.

Precis som många tidigare julaftnar ska jag vara med och arrangera julfirande för finspångare, som blivit lite trasiga genom livet eller som inte vill fira julen ensamma. 

Det finns många företagare och privatpersoner i vårt fina Finspång som vill vara med och bidra till att de här personerna ska få en stämningsfull jul. Det känns ändå bra att det är fler som vill skänka, än som efterfrågar lite julehjälp. 

Det betyder väl att många har det rätt bra och gärna delar med sig av sitt överflöd, har empati med andra och önskar att världens tillgångar skulle vara lite mer rättvist fördelade?

Vad tycker jag själv egentligen om julen? 

Den är komplex … men om julen innebär medmänsklighet och empati … så kan vi gott ha jul året runt, tycker jag. 

Därför önskar jag GOD JUL till Barks Buss och alla er andra - hela året ut!