Tingsrätten dömde dem till livstids fängelse och utvisning för all framtid. Domstolen ansåg det ställt bortom rimligt tvivel att de misstänkta tillsammans och i samförstånd mördat Gert genom att planera, utföra och dumpa honom ihoptejpad, bakbunden och sargad på en otillgänglig plats. De misstänkta lämnade landet i mordoffrets bil, som de båda erkänt att de bytt registreringsplåtar på. En försökte ta ut pengar på Gerts bankomatkort. Hovrätten menar att det är bevisat att minst en av männen har mördat Gert. Men eftersom det inte är bevisat vem, eller att båda varit delaktiga, så frikändes de.
Dessa kriminella skyllde på varandra.
Här har vi ett oacceptabelt kryphål i lagen som används av brottslingar för att smita undan straffpåföljder. Högsta domstolen har beslutat att inte pröva fallet.
Dessa tungt kriminella män är alltså fria att röra sig på gatorna eller återvända till Ukraina som om ingenting har hänt.
Vilka signaler skickas till kriminella och medborgarna? Att Sverige är och förblir brottslingarnas paradis så länge rättsväsendet bygger på villfarelsen att samhället är tryggt och idylliskt.
Så var det kanske på 70-80-talet med en homogen etnisk och kulturell befolkning med utvecklad arbetskultur, hög levnadsstandard och låg kriminalitet.
Så ser inte verkligheten ut idag.
De kriminella nätverken växer och tar till grövre våld. Utländska stöldligor härjar runt och vad gör politikerna?
Mer övervakningskameror, mer samarbeten mellan sociala myndigheter, skolor och poliser, mer resurser till polisen och tullen, är självklarheter. Samtidigt behöver rättsväsendet genomgå snabba reformer som passar med verklighetens kriminella utmaningar. Om det nu är medborgarnas trygghet vi ska värna och inte kriminellas integritet och bekvämlighet?
Sverige har häpnadsväckande låga strafftider i jämförelse med andra länder. Brottslingar får endast sitt allvarligaste brott bedömt till fullt straffvärde. Resterande strafftid reduceras i snabbt ökande takt. Alltså lönar det sig att begå många brott efter varandra här. Vad ger det för signaler? Borde det inte vara stegrande straffskalor där alla brott ska sonas före brottslingar är välkomna på gatorna? Varför ge dem straffrabatter? Dessutom avtjänar brottslingar endast två tredjedelar av straffet även om återfallsrisken är hög. Varför? För att villkorlig frigivning används mer som regel och ytterst sparsmakat som undantag.
Sverige bör skarpare definiera vem som är offer och förövare och sänka tröskeln för att fälla tidigare kriminella. När två tungt belastade brottslingars ord står mot ord, bör båda behandlas som skyldiga och dömas för medhjälp till lagens strängaste straff. Gör som med Malexandermorden 1999, då tre personer dömdes för att i samförstånd ha begått morden, trots att det var oklart vem som sköt.
Det är ett allvarligt problem när hederliga människor upplever att Sverige alltmer hemfaller åt att vara ett rättslöst samhälle. Prioritet måste vara trygga gator på bekostnad av brottslingars frihet.
Avskaffa straffrabatter, villkorlig frigivning och aktualisera medverkansansvar. Inför lag som ökar straffpåföljden med varje dömt brott som begåtts.
Fram till att fler fängelser byggts som kan inhysa alla kriminella under längre tid bör kreativa lösningar användas såsom våningssängar och avtal med andra länder uppföras. Först då kan vi börja sudda ryktet om att Sverige är brottslingarnas paradis.