Hur är det möjligt att brottslingars integritet väger tyngre än barnens trygghet? Barn måste kunna leka på gator, gå till och från skolan utan risk för att brottslingar dömda för grova sexuella övergrepp lurar under nya täckmantlar. Den som dömts för grovt sexuellt övergrepp borde endast få vistas på samhällets gator igen om återfallsrisken är minimal. I Sverige är det tvärtom.
Många har läst Fredrick Federleys före detta pojkväns otäcka brottsregister där rätten ansåg bevisat att han vid 22 tillfällen grovt våldtagit två små flickor. Han dömdes till nio år med villkorlig frigivning efter sex år, trots att experter på Kriminalvården bedömde att han fortsatt utgör fara för minderåriga.
Vem blir hans nästa offer?
I Sverige ses förövaren friad från skuld efter avtjänat straff. Det innebär att lagens milda straff är ett allvarligt hot mot andra barn efter bara några år. Olyckligt nog glöms bort att dömda pedofilers rättigheter inskränker just barnens trygghet och integritet. Orsaken till att de måste fråntas rätten eller driften att söka efter barn på internet, i bostadsområden, på arbetsplatser, i hemmen är majoriteten medborgare överens om. Domstolar tycks många gånger döma tvärtom, om fallen ens leder dit.
Varför strider inte beslutsfattarna om hårdare lagar och särskilda prövningar för dömda sexualbrottslingar där stor återfallsrisk hotar medborgarnas trygghet så fort de släpps ut igen?
Svenskt rättsväsende måste kunna skydda de mest försvarslösa mot förövare som våldtar, misshandlar och nästan dödar. Den våldsamma pedofilen med adress i Norrköping, tidigare dömd till ett år och nio månader för våldtäkt på en 12-årig flicka under knivhot är ett exempel. Han släpptes ut ur fängelset, villkorligt frigiven efter knappt ett år i fängelse, och ännu en flicka fick livet förstört av samma pedofil. Han passade på under villkorlig frigivning att våldta och försöka mörda en nioårig flicka på väg hem från skolan i en skogsdunge utanför Norrköping. Denna sadistiska pedofil som aldrig borde få röra sig fritt bland barn, kommer släppas ut efter 2/3-delar av strafftiden, igen. Det är ett skämt. En pedofil blir sällan fri från sin sexuella läggning. Att vara pedofil är i sig inget brott, så länge denne inte skadar någon annan. Men pedofiler som återfaller till våldtäkter, lär inte ändra sig utan fortsätta vara ett hot mot barns säkerhet. Detta även om denne mot vuxna anses trevlig och sympatisk eller är villig att genomgå det frivilliga behandlingsprogrammet hos Kriminalvården.
Det är ofattbart och avskyvärt att grova sexuella övergrepp på barn ger mängdrabatt och straffsänkning. Tvärtom borde lagen ändras så att svensk domstol i likhet med Norge utför enskilda bedömningar och vid risk för återfall förlängs straffet med fem år i taget. Det finns inga förmildrande omständigheter vid grova sexuella övergrepp på barn. Därför är inskränkningar i friheter och integritet fullt rimligt. Kemisk kastrering har erkänt god effekt. Idag är behandlingen frivillig. Kemisk kastrering eller GPS-styrd fotboja under en längre prövotid är ett rimligt pris att betala för att få vistas på gatorna för pedofiler och sexualbrottslingar som gått från önskningar till handlingar. Det är hög tid att sluta förringa offrens lidande, genom att blanda ihop vem som är offer och förövare. Det är politikers ansvar att skydda barnen i samhället. Vi medborgare måste kräva att det vidtas åtgärder för att möta verkliga problem.